säv
Schoenoplectus lacustris
Mer information om arten

Scirpus lacustris; kolvass, sjösäv

Säv förekommer i insjöar, åar och dammar från strandkanten ner till två meters djup. Den växer helst på sand- och grusbotten på relativt lugna platser: i sjöar i vikarna, i åar t.ex. i krökarnas innersidor, i avsnörda åfåror och nära utloppen. Arten är näringsgynnad. Stora, vidsträckta bestånd finner man i näringsberikade vatten, t.ex. sjöar som sänkts eller som ligger omgivna av åkrar. I magrare vatten bildar den ofta en gles, yttre bård till vassbältet (Phragmites australis) i blandning med gäddnate Potamogeton natans och näckrosor Nymphaea och Nuphar. – Någon gång kan arten växa i myrgölarnas näringsfattiga vatten. Däremot är den är aldrig med säkerhet sedd i brackvatten i landskapet – där ersätts den av släktingen blåsäv S. tabernaemontani.

Första fynd

Tidigast omnämnd av Hagelberg (1766) från Alvesta Mistelås under namnet Scirpus lacustris, Siösäf.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Denna och andra sävarter kallades sävj (Sunnerbo; J. Christoffersson ms 1993b), sjösävj (Väckelsång) och ramme, det senare mest i västra Småland (”ramm” = sankmark). Säv benämndes även trindvass/trintvass/trinnvass (Barnarp, flera socknar i NO) och kolvass (Fliseryd, Haurida, Vireda; av växten gjordes kol, som användes till finare färg). Kringelvass (Blackstad) betecknade ”ett slags lång vass”. Namnen (utom det särskilt angivna) från Vide 1966 och Bruce ms 2.

Variation

Ibland växer säv i strömmande vatten. Då utbildar den långa, bandlika blad som sträcks ut i strömmens riktning (i lugnvatten består bladen bara av omärkliga slidor vid stråets bas), och ibland utvecklas inga strån.

Utbredning

Funnen i 1215 rutor; tidigare uppgifter från 284 rutor. Vanlig eller mycket vanlig men med luckor i nordväst, i sydöstra fattigområdet och längst i sydöst; sällsynt nära kusten. – Ursprunglig.

Lokaler

Osäkra uppgifter.
Följande uppgifter från havsstrandsbiotoper grundas troligen på blåsäv S. tabernaemontani. Kalmar Kalmar Svinö, Tallhagen och Jutnabben (Bergström 1981). Oskarshamn Döderhult Furö (Dahl 1961). Västervik Loftahammar Städsholmen här och där vid stränderna 1918 (Witte 1930).