syren
Syringa vulgaris
Syren är ursprunglig i sydöstra Europa. Den har odlats som prydnadsbuske i Sverige sedan 1600-talet; från Småland är den första uppgiften från 1774, då den noterades i Växjö Gårdsby Norra Åreda, ´i trädgården sågs 2ne Bersauer bestående af Liguster och Cirener´ (J. Lindwall ms 1774). Den står mycket ofta kvar efter odling och bildar med hjälp av utlöpare snår vid ödetorp, i övergivna trädgårdar och på andra platser. Arten finns ofta kvar långt efter att andra spår av bebyggelse försvunnit och utgör därför en av de säkraste indikatorerna på tidigare bebyggelse.
Funnen i 1348 rutor; tidigare uppgifter från 83 rutor (odlade och sannolikt odlade ej räknade). Mycket vanlig. – Förvildad; bofast.
Syrenen har ökat som förvildad under 1900-talet, troligen mest för att många gårdar och torp har övergivits
Funnen i 1348 rutor; tidigare uppgifter från 83 rutor (odlade och sannolikt odlade ej räknade). Mycket vanlig. – Förvildad; bofast.
Syrenen har ökat som förvildad under 1900-talet, troligen mest för att många gårdar och torp har övergivits
Första fynd
Som förvildad först noterad 1810 av Elias Fries i Växjö Växjö ´utom Apotekets trädgård´ (Forsander ms 1810a). Först publicerad av C. A. Westerlund (1852b) från Kalmar trakten av Kalmar ´förvildad, h. o. d.´
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Uttalsformerna har ofta den första vokalen utbytt: siren, seren, sören och soren (Vide 1966).