penningört
Thlaspi arvense
Skärvfrö
Penningörten växer på torr eller frisk, helst kväverik jord med gles växtlighet. Den anträffas framför allt som ogräs på åkrar och i trädgårdar samt på jordhögar, utfyllnader och avfallsplatser; något mindre ofta ses den på vägkanter, gårdsplaner och andra öppna platser i kulturlandskapet.
Funnen i 1370 rutor; tidigare uppgifter från 177 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Penningörten växer på torr eller frisk, helst kväverik jord med gles växtlighet. Den anträffas framför allt som ogräs på åkrar och i trädgårdar samt på jordhögar, utfyllnader och avfallsplatser; något mindre ofta ses den på vägkanter, gårdsplaner och andra öppna platser i kulturlandskapet.
Funnen i 1370 rutor; tidigare uppgifter från 177 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Först angiven från Kalmar Halltorp och Mortorp, där den växte som åkerogräs (Modéer 1767).
Bygdenamn och bruk
penningblomma (Göteryd), penninggräs (åtskilliga socknar, mest i väster), penningskärv (Långaryd), skärvört (Tofteryd; ”skärv” = mynt); skallre (Hallaryd), skallergräs (Dalhem). Alla namn utom det första hos Vide (1966).