trift
Armeria maritima
I Småland har de båda underarterna inte konsekvent särskilts; alla uppgifter redovisas därför samlat under denna rubrik. De uppgifter som finns om underarterna har sammanställts nedan. Enligt dessa är backtrift betydligt vanligare än strandtrift. Mellanformer har påträffats såväl i fält som i det äldre herbariematerialet.
Trift planteras även som trädgårdsväxt; tidiga uppgifter om odling finns från Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a) och Värnamo Fryele Näsbyholm (Forsander ms 1809c). Såvitt känt är den dock inte påträffad i landskapet som kvarstående eller förvildad.
Den Armeria vulgaris β intermedia, som Neuman (1887a) angav som den vanligaste formen av trift vid Kalmar Kalmar var enligt beskrivningen en form av backtrift med relativt korta yttre stödblad.
Funnen i 226 rutor; tidigare uppgifter från 88 rutor. Vanlig vid havet och nära kusten norrut till Oskarshamn Misterhult, mera sparsam i Västervik från Västrum till Loftahammar; i övrigt ganska sällsynt till sällsynt men ökande. – Ursprunglig vid kusten, i inre Småland troligen kulturföljeslagare.
Trift planteras även som trädgårdsväxt; tidiga uppgifter om odling finns från Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a) och Värnamo Fryele Näsbyholm (Forsander ms 1809c). Såvitt känt är den dock inte påträffad i landskapet som kvarstående eller förvildad.
Den Armeria vulgaris β intermedia, som Neuman (1887a) angav som den vanligaste formen av trift vid Kalmar Kalmar var enligt beskrivningen en form av backtrift med relativt korta yttre stödblad.
Funnen i 226 rutor; tidigare uppgifter från 88 rutor. Vanlig vid havet och nära kusten norrut till Oskarshamn Misterhult, mera sparsam i Västervik från Västrum till Loftahammar; i övrigt ganska sällsynt till sällsynt men ökande. – Ursprunglig vid kusten, i inre Småland troligen kulturföljeslagare.
Första fynd
Först angiven av Linné (1745a) från Markaryd Markaryd under namnet Statice caule nudo simplicissimo capitato [med bladlös, helt ogrenad stjälk och blomhuvuden]. Belägg finns från 1905 (G. Påhlman i LD) samt från järnvägsstationen 1918 (F. Hård i GB); båda tillhör ssp. elongata. En uppgift finns även från byn Erikstorp (Hård ms 1924). Det är oklart om växten på någon av dessa lokaler hade kontinuitet sedan Linnés tid. Nutida fynd i Markaryd har gjorts på vägkanter och representerar nyspridning.
Bygdenamn och bruk
gossar, vackra gossar, gossen i det gröna (Mönsterås; Domeij 1948); sommarblomster (Mönsterås; Bruce ms 2).
Variation
Trift företräds i Sverige av minst tre raser, fjälltrift ssp. sibirica i våra nordligaste fjäll, strandtrift ssp. maritima, som huvudsakligen växer nära vattnet i strandängar på västkusten, och backtrift ssp. elongata, som finns på gräshedar vid kusterna men även i sandområden i inlandet. Strandtrift är lågväxt, har hårig stängel och smala, kala blad; blomställningens stödblad är korta. Backtrift är högväxt, har kal stängel och relativt breda blad som är håriga i kanten; de yttre stödbladen är ofta utdragna i en lång spets. Avgränsningen mellan de två sistnämnda raserna är inte fullt klar, och vissa forskare (exempelvis Lefebvre & Kakes 1978 och Ryttäri & Lahti 1992) har ansett att vår strandtrift inte är äkta ssp. maritima (som förekommer längre söderut längs Europas kuster) utan bör kallas ssp. intermedia. Här används dock namnen ssp. maritima och ssp. elongata i traditionell mening.
Lokaler
Osäker uppgift. Nässjö Forserum 1895 (I. Swalander enligt Jyllman ms 1962); enligt Jyllman förefaller det dock ´troligt att arten är tagen i Jönköping, men att etiketten felaktigt försetts med namnet Forserum´.
