gullkrage
Glebionis segetum
Chrysanthemum segetum
Den västeuropeiska gullkragen är en relativt sen inkomling i den svenska floran (troligen från 1600-talet, Linné 1755). Arten är ett åkerogräs som trivs bäst på näringsfattig och sur sandjord. Den var förr vittspridd och ganska vanlig i västra Småland men endast tillfällig i östra (Scheutz 1864). Gullkragens tillbakagång som åkerogräs i västra Småland var påtaglig redan kring 1920 (Hård 1924). Den kan fortfarande någon gång påträffas på åkrar men då sparsamt och troligen endast tillfälligt. Nu ses den oftare på omgrävd mark samt på jordhögar, tippar och annan skräpmark. En del förekomster beror på att arten odlas som prydnadsväxt.
Funnen i 34 rutor; tidigare uppgifter från 61 rutor. Sällsynt; de flesta nutida fynden har gjorts i västra Småland, vilket troligen återspeglar artens tidigare utbredning som åkerogräs. – Sentida kulturföljeslagare, numera sannolikt försvunnen som bofast.
Den västeuropeiska gullkragen är en relativt sen inkomling i den svenska floran (troligen från 1600-talet, Linné 1755). Arten är ett åkerogräs som trivs bäst på näringsfattig och sur sandjord. Den var förr vittspridd och ganska vanlig i västra Småland men endast tillfällig i östra (Scheutz 1864). Gullkragens tillbakagång som åkerogräs i västra Småland var påtaglig redan kring 1920 (Hård 1924). Den kan fortfarande någon gång påträffas på åkrar men då sparsamt och troligen endast tillfälligt. Nu ses den oftare på omgrävd mark samt på jordhögar, tippar och annan skräpmark. En del förekomster beror på att arten odlas som prydnadsväxt.
Funnen i 34 rutor; tidigare uppgifter från 61 rutor. Sällsynt; de flesta nutida fynden har gjorts i västra Småland, vilket troligen återspeglar artens tidigare utbredning som åkerogräs. – Sentida kulturföljeslagare, numera sannolikt försvunnen som bofast.
Första fynd
´Wäxte uti åkren wid Stenbrohults kyrka i Smoland´ (Linné 1741b under namnet Chrysanthemum foliis amplexicaulibus superne laciniatis; inferne dentato serratis [krysantemum med stjälkomfattande blad, de övre flikiga, de nedre sågtandade]). – Funnen i Älmhult Stenbrohult även på 1920-talet (N. Johnsson ms), ´inkommen då och då med utsäde men håller sig icke´; belägg från Möckelns station 1925 i UPS.
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Namnen gula prästkragar och kyrkkvinnor delades med färgkulla Anthemis arvensis; se under denna. Hos Törner (ms 1779) står kyrkoqvinnor för gullkrage. Hos Elias Fries (ms 1810) angavs det halländska provinsnamnet hålabäcksört för samma växt. Enligt traditionen kom den till Halland med säd på ett skepp som strandade vid Hulabäck 1624 (Georgson m.fl. 1997).
