Brunnäva hör hemma i södra Europas bergstrakter. Med sina platta, svartlila blommor ser den mycket egendomlig ut. Den har odlats i landet som en exklusiv prydnadsväxt åtminstone sedan mitten av 1700-talet, framför allt vid slott och herrgårdar. Någon gång uppträder den som kvarstående eller förvildad. Bäst trivs den i halvskugga på fuktig, mullrik jord.
Brunnävan är känd från Jönköping Svarttorp kyrka sedan mera än 50 år och måste räknas som bofast i landskapet. Denna växtplats bör skyddas mot dikesrensning, tidig vägkantsslåtter och igenväxning. Även övriga lokaler för den sällsynta växten är skyddsvärda och bör övervakas.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 6 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor. Mycket sällsynt. – Förvildad; bofast.
Lokaler
Eksjö Ingatorp se primäruppgifter.
Hultsfred Järeda Slättemossa (6F2h 1722), trädgårdsutkant, 1987 (T. Svensson i Emdal), åkerkant, 1989 (C. Ljungberg i Emdal).
Jönköping Svarttorp Fagerhult, ladugårdens NO-sida (7E2e 0928) 1989 (RC), 1998–2000 5–7 ex (allt EvE), 2005 (HT); kyrkogården 1948 (G. Wistrand i S) = vid kyrkan 1985 (N. Lundqvist i UPS), 1986 (AxL i OHN) = 100 m O kyrkan (7E2d 1343), vägkant, dikeskant, 1989 (LP LtS), rikligt 2005 (MgE; HT, belägg i S); 500 m NNV kyrkan (7E2d 1741), åker, 1989 (RC), ej återfunnen 1998 (RgL LP).
Kalmar Ljungby 400 m ONO kyrkan (4G5e 3526), gräsren i tomtgräns, 1995 (CrA), ökande 1999 och 2000, mängder 2005 (allt R. Gustavsson). Åby se primäruppgifter.
Värnamo Bredaryd Byholm (5D7e 4919), hagmark, 1981 (MN, !ThK), ängssnår, 2005 (HT, belägg i S, !ThK).