småhavre
Avena brevis
Småhavre står nära purrhavre och skiljer sig från denna genom att ha mindre småax. Den är troligen av kulturursprung och har odlats som gröda i delar av Europa. De få förekomsterna i Sverige är tillfälliga. Till Femsjö var den troligen införd med importerat utsäde; enligt Scheutz (1857) från Tyskland.
Första fynd
Först publicerad 1817 av E. Fries (1814–24): ´inter segetes Smolandiae arenosae cum A. strigosa & orientali´ (på sandiga åkrar i Småland bland purrhavre och plymhavre). Uppgiften gäller ett tillfälligt fynd i Hylte Femsjö omkring 1814. Fyra belägg samlade i Femsjö av Fries existerar i LD och S (tre odaterade, ett fjärde daterat 1822); ett femte exemplar (i S) samlades där av Wallman 1815. Scheutz (1857) uppgav arten som tillfällig i Femsjö 1813–14, och T. M. Fries (1852) angav att arten ´är ej funnen sedan omkr. 1814´ . Dateringen 1822 på ett av E. Fries’ exemplar avser därför förmodligen inte förekomstår.
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). – Tillfälligt inkommen.