gul näckros
Nuphar lutea
Mer information om arten

Gul näckros växer på liknande platser som vit näckros och ofta tillsammans med den, såväl i näringsfattiga som i näringsrika vatten. I naturligt näringsrika och i eutrofierade vatten är den dock vanligare än vit näckros. Den förmår växa i vindexponerade lägen och i ganska starkt rinnande vatten. Genom långa, grova utlöpare i bottenslammet bildar den oftast stora enhetliga bestånd och växer sällan i blandning med vass och säv.

Första fynd

Artens förekomst i landskapet markerades av Linné (1745a) genom att han återgav dess småländska namn sjöollon. Wåhlin (1769) var först att ange en mera bestämd lokal, Jönköping trakten av Jönköping, där den liksom vit näckros Nymphaea alba angavs växa ´uti åar och sjöar´.

Bygdenamn och bruk

Näckaros och näckablad var de vanligaste namnen på både vita och gula näckrosor (Vide 1966); i Urshult kallades de sköllenablad (”sköldblad”). Speciella för gula näckrosor: gula näckörter (Vide 1966); sjöollon (Linné 1745a), åkanna (Vide 1966), sjökanna. ”Ollon” och ”kanna” syftar på fruktens form.

Utbredning

Funnen i 1280 rutor; tidigare uppgifter från 364 rutor. I stort sett mycket vanlig, men ej i skärgården eller i Vättern. – Ursprunglig.