toppklocka
Campanula glomerata
Toppklocka finns i Småland såvitt känt endast som kvarstående eller förvildad från odling. De första uppgifterna är redan från slutet av 1700-talet och gäller förmodligen odlade exemplar (Aneby Lommaryd Skareda och Tranås Säby Drumstorp; Ljungh ms). Arten blev emellertid knappast vittspridd i odling förrän mot slutet av 1800-talet. Hos Scheutz (1857) och Sjöstrand (1863) saknas den, och hos Scheutz (1864) anges endast en lokal, Tingsryd Urshult; den nämns heller inte som odlad i det senare verket. Uppgifterna före 1900 är endast femton.
De flesta av de nuvarande växtplatserna finns vid gammal bebyggelse, särskilt vid ödetorp och i gamla trädgårdar. Arten har en stark förmåga att sprida sig vegetativt och bildar raskt stora mattor; den uthärdar både trampslitage och gräsklippning. Den sprids också med utkast till skogsbryn, betesmarker och vägkanter men ses aldrig i mera naturlig omgivning.
Funnen i 897 rutor; tidigare uppgifter från 58 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland, något mindre vanlig i nordost.
De flesta av de nuvarande växtplatserna finns vid gammal bebyggelse, särskilt vid ödetorp och i gamla trädgårdar. Arten har en stark förmåga att sprida sig vegetativt och bildar raskt stora mattor; den uthärdar både trampslitage och gräsklippning. Den sprids också med utkast till skogsbryn, betesmarker och vägkanter men ses aldrig i mera naturlig omgivning.
Funnen i 897 rutor; tidigare uppgifter från 58 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland, något mindre vanlig i nordost.
Första fynd
Första tydliga uppgift om förvildning finns hos Forsander (ms 1816) som angav ´ex horto Näsbyholmensis aufuga´ [flyktad ur trädgården vid Värnamo Fryele Näsbyholm]. – I tryck först hos Westerlund (1852b): Kalmar Kalmar här och där sparsam.
Bygdenamn och bruk
blåmånsare (Almundsryd; J. Christoffersson 1993b); käringskvaller (Målilla, Bruce ms 2); studentblomma (Tingsås; J. Christoffersson ms 1993b); Jämjö ogräs (Torsås, T. Burén).
Variation
Toppklockan representeras i Sverige enligt T. Tyler (1999) av två raser. Prakttoppklocka C. glomerata ’Superba’ är den allmänt odlade och förvildade formen; dess ursprung är obekant. Alla granskade belägg från Småland tillhör denna. Ängstoppklocka ssp. glomerata är spontan och förekommer i alla våra grannlandskap men är alltså inte känd från Småland. I södra Sverige är den sällsynt och har gått tillbaka starkt. – Ängstoppklocka är högre, smalbladigare, mångbladigare och småblommigare än prakttoppklocka, och blommorna bildar ofta flera kransar (som hos skogsklocka C. cervicaria).
Lokaler
Uppgifter före 1900. Alvesta Moheda Målen 1876 (Hyltén-Cavallius i UPS). Skatelöv 1894 (V. Svensson enligt C. Mossberg ms). Hultsfred Tveta ´i lunderna och i de gamla trädgårdarne´ (Björkgren ms 1865). Jönköping Gränna Mällby 1880 (C. A. Andersson i UPS); Vretaholm 1889 (F. Engström i UPS). Månsarp Taberg 1865 (J. E. Zetterstedt i UPS), 1869 (A. Hedén i UPS). Rogberga 1874 (C. Johansson i UPS). Svarttorp Ramsjöholm (Adlerbeth ms 1837). Kalmar Kalmar se primäruppgifter. Tingsryd Urshult 1863 (J. A. Lengquist i S), 1868 (O. J. Magni i S och UPS), 1897 (K. Sjöqvist i LD); Sjöängen vid kyrkan (Scheutz 1864). Tranås Säby Gripenberg 1886 (N. C. Kindberg i UPS). Vimmerby Vimmerby Kejsarkullen 1853–54 (A. A. W. Lund ms 1854). Värnamo Fryele se primäruppgifter. Västervik Västra Ed Vinäs 1866 (A. P. Gustafsson i UPS). Västrum Helgerum 1858 (P. A. Gödecke i UPS).