Craelius (1774) rapporterade sjönöt från den närbelägna sjön Älmten (´finnes uti Sjöen Älmten på Baggetorps ägor i Misterhult Socken´). Petrus Holmberger (1779) fick se ett exemplar i Hemsjön, och ´gubben [som rodde honom] berättade mig äfwen, at han sedt dem för några år tillbaka wäxa i Alhmten [Älmten], Farsjön [Fagersjön] och Bosjön´.
Enligt Pontin (i Wikström 1831) fann Liljeblad sjönöten år 1800 i Hemsjön; han blev den siste som såg arten växa vild i Småland. År 1829 sökte Wallman den förgäves i Hemsjön och Fagersjön (Pontin i Wikström 1831), och Forsander (ms 1836) sökte den förgäves i Älmten. – Två odaterade belägg finns i S: ett ´Från Calmare län´ insamlat av Liljeblad, ett annat från ´Sm.´ ur D. G. Peterssons herbarium. I UPS finns ytterligare tre odaterade ark, två samlade av Liljeblad och ett som tillskrivs Thunberg – i så fall det enda bevarade ark som han samlat i Småland.
´Trapa natans håller til bland de hwita Näckeblomstren Nymphaea alba. Grunden, hwaruti roten fästat sig, war gyttja och blå-lera´ (P. Holmberger 1779). Sjönöten är en ettårig flytbladsväxt som under varmare perioder än vår växte i södra Sverige upp till ekens nuvarande nordgräns. Efter hand försämrades betingelserna för växten och den försvann gradvis (Malmström 1920). Enligt beskrivningen ovan levde den kvar till 1700-talets slut i fyra närbelägna småsjöar i Viråns vattensystem i Misterhult (Bosjön, Fagersjön, Hemsjön och Älmten) – och i Ranvik i sjön Immeln i Skåne ända till 1915. Sjönötens utdöende har tillskrivits mänsklig påverkan – fiske (arten fastnar i nät), torrläggning, vattenförorening, växtsamling – men huvudorsaken är en klimatförsämring, som slagit ut arten även från stora delar av Mellaneuropa.
Frukten är näringsrik, stor och välsmakande, och sjönöten har odlats (´Nötterna är ätliga, varför de borde sås i stillastående vatten´, Linné 1755; se även nedan). Det råder dock inget tvivel om att arten var spontan i Misterhult. Enligt Nathorst (1895) har subfossil sjönöt påträffats i alla de fyra ovan nämnda sjöarna och dessutom i ytterligare sex sjöar i socknen.
Fossilfynd av sjönöt har gjorts på många andra platser i Småland. Enligt Malmström (1920), som karterade artens forna utbredning i Sverige, har de småländska fynden gjorts dels i trakten av Växjö och söderut till gränsen mot Skåne, dels i de yttre delarna av mellersta och norra Kalmar län. Bristen på fynd i västra och sydöstra Småland kan bero på att tillräckligt näringsrika vatten inte har funnits i dessa delar, medan bristen på fynd i norra Småland snarast har temperaturklimatiska orsaker.
Första fynd
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 3 rutor (4 lokaler, se primäruppgifter). – Ursprunglig; försvunnen.
Lokaler
Fossil.
Se Malmström (1920) för en förteckning på de dittills 77 fynden av fossil sjönöt i Småland. Senare har enstaka uppgifter publicerats bl.a. av Bauman (1935, 1937) och Hemberg (1924). Ett fynd långt i SO gjordes av Åke Widgren år 2003: Emmaboda Vissefjärda Västersjöns utlopp, nära gränsen till Blekinge.
Odlade eller troligen odlade förekomster. Jönköping Bottnaryd. Sjönöten blev funnen i infrusen i isen ´vid bron, som går öfver Siöviken vid Svansö´ säteri 1774 av Anders Dahl enligt ett brev till Adam Afzelius (Dahl ms 1784). Eftersom dessa båda botanister inte gjorde mera väsen av saken tolkade Malmström (1920) förekomsten som odlad, men det rörde sig nog snarast om en infrusen, fossil nöt (Kliander 1988). Växjö Vederslöv ´För 50 à 60 år sedan har denna nöt warit funnen ... uti Wederslöfs sjö i wikarna wid Kråknabben, Hästängarna och wid regementsskrifwarebostället uti Stenhagswiken´ (Pontén 1847a). Här var sjönöten tydligen odlad, införd av hemvändande soldater, eftersom Pontén presenterade arten som ´den ifrån Tyskland, under de förra Pomerska krigen, af militären hitförda och i sjöarna wid deras boställen planterade så nyttiga Sjönöten, Trapa natans´ (Svensson 1920). Växjö Helgasjön: 10 september 1927 besåg medlemmar i Kronobergs läns naturvetenskapliga förening ´Trapa-plantor, uppkomna av nötter, som av landskontorist A. Gadamer skänkts till föreningen och av Jägmästare v. Schantz där utsatts´ (Hemberg m.fl. 1934).
Osäker uppgift.
Högsby Långemåla Hökesjö (SV om Lamnehult, en gård strax norr om Hornsö). ´I Calmar län och Stranda häradh och [tomrum] Sockn är een siö, som Hökesiö heter och ligger in til Lembnhultz by.´ (Rudebeck ms 1702, publicerat av Svensson 1920). I denna sjö angavs växa dels päron, dels nötter: ´Därest wäxa ur sielve siön små trän som bära Päron och kallas SiöPäron, dhe se ut som Päron, äro fulla af Kiärnar och bätska och bitre, brukas at ge boskapen in i Siukdomb.´ Därpå följer en helt adekvat beskrivning av sjönöt: ´Noch vexer ur diupet på samma siö lijka som refvor tiocka öfverst som tiock bektrå nederst som annor smalare trå, doch starka at vädret och bölgorna kan dhem eij afslita. På desse refvor vexa bladh äro bruna på een sida och gröna på dhen andra. Under dessa blad sitia nötter, trekantiga, hvars skapnad är lijka som fottangler [fotangel, ett järnredskap med fyra spetsar, så satta att alltid en vetter uppåt; användes förr i krig för att stoppa marktrupper], ... och på dhem är een gröön hårdh skahl, sombliga äro större, sombliga mindre, och smaka som Castanier.´ Passusen om ´SiöPäron´ förlänar dock berättelsen karaktär av fabel och uppgiften om sjönöt måste därför betraktas som osäker. Sterner (1950) besökte sjön i början av 1920-talet och fann den sänkt; han kom inte ut på sjön, som då ännu hade en vattenyta, men någon förekomst av sjönöt var inte bekant i trakten. – Hökasjön kom senare att felaktigt placeras i Vetlanda Lemnhult (Linné 1745a).
Felaktiga uppgifter.
Nybro Kråksmåla. ´Kråksmåla´ hos Nordstedt (1920) är en förvrängning av ´Kåksmåla´ [= Köksmåla] i Misterhult hos Linné (1745b). Oskarshamn Misterhult Jalsjön hos Hartman (1832–1864) är enligt Rühling (1997) sannolikt en feltolkning av Farsjön (= Fagersjön). Uppgifter om förekomst vid Köksmåla [´Kåksmåla´] i äldre litteratur refererar till småsjöarna en halvmil västerut. Vetlanda Lemnhult ´in Smolandiæ paræcia Lemnhult, lacu Hökesiö´ (Linné 1745a) är en uppgift som troget reproducerades i 1800-talsflororna. Men Linnés källa var en förvanskad version av uppgiften om förekomsten i Hökesjö SV om Lamnehult i Högsby Långemåla (Svensson 1920). Det finns inte någon Hökesjö i Lemnhult socken, vilket noterades redan av Forsander (ms 1832). Skede ´Hökesjön uti Skede socken´ (Pontén 1847a) torde vara något slags tillrättaläggande av Linnés uppgift (Svensson 1920).