P. major ssp. scopulorum
Åkergroblad har brett äggrunda, tjocka, vid basen vågigt tandade, alltid håriga blad med oftast bara 5 nerver. Axskaften är nedliggande till bågigt uppstigande, och i varje kapsel finns 15 eller fler små frön. De tjocka, lite bågböjda axen är nästan daggmasklika. Underarten växer på fuktig till torr, naken, näringsrik jord. Den är vanligast i potatis- och jordgubbsodlingar, köksträdgårdar och rabatter samt på åkrar, där den särskilt växer i kanterna och på platser med stagnerande vatten. Mindre ofta finner man växten på gårdsplaner, dikeskanter, grustagsbottnar och annan kulturmark samt på sjöstränder.
Funnen i 376 rutor. I östra tredjedelen ganska vanlig, i resten av landskapet troligen ganska sällsynt men säkerligen ej alltid eftersökt. – Sannolikt en tidig kulturföljeslagare.
Åkergrobladet var före inventeringen helt obeaktat. Men det finns belägg sedan 1870-talet, och ingenting motsäger att växten är gammal i området.