pors
Myrica gale
Porsen växer i näringsfattiga kärr, oftast i kanterna men också på öppna kärrytor. I mosslaggar är den vanlig. På flacka sjöstränder uppträder arten tillsammans med blåtåtel Molinia caerulea, brunven Agrostis canina, hirsstarr Carex panicea och ängsvädd Succisa pratensis. Den påträffas också längs stränderna av åar, bäckar, skogstjärnar och myrgölar.
På stränder och i förut slagna eller betade kärr ökar arten efter det att hävden upphört.
Första fynd
Först noterad från Småland i ett tidigt manuskript av Linné (ms 1728) under namnet Gale frutex odoratus Septentrionalium [pors, doftande nordlig buske] men utan lokaluppgift. – I tryck först hos Modéer (1767) från Kalmar Halltorp och Voxtorp, där den var utmärkande för ´sank mosslupen vattuskuren äng´.
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Växten kallades pors, pörs eller pars, ofta med tillägget -ris eller -buske. Västerut användes även namnet horsris (”hors” = häst). – Alla namnen hos Vide 1966.
Utbredning
Funnen i 1290 rutor; tidigare uppgifter från 433 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men sällsynt längs kusten och vid Vättern. – Ursprunglig.