Skogsfru, som saknar gröna delar och tar upp sin näring med hjälp av marksvampar, är känd för sitt nyckfulla uppträdande. På individfattiga lokaler, som de flesta småländska, kan blomningen utebli under många år. De viktigaste faktorerna för skogsfruns förekomst är troligen lång skoglig kontinuitet och rörligt markvatten. Att många av de småländska lokalerna är belägna i blockiga sluttningar beror nog främst på att sådana ofta har undgått intensivt skogsbruk. Lokalerna präglas ofta av djup skugga. Skogsfrun tycks inte vara kalkkrävande, och även i övrigt tycks markförhållanden liksom skogens sammansättning spela mindre roll – vid Målaskogsberg sågs skogsfrun i djup lövmylla, i Järstorp i vitmossa i sumpskog och på ett par andra lokaler i mossrik granskog. Ofta är markfloran inte särskilt rik; ibland saknas andra kärlväxter nästan helt.
De största hoten mot arten är avverkning och dikning. Sådana ingrepp bör inte tillåtas i närheten av växtplatserna.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Lokaler
Övriga lokaler.
Västervik Hallingeberg Hällsjön. Det andra 1800-talsfyndet gjordes av R. Tolf den 23 juni 1886 vid Ankarsrum in silvis obscuris [i dunkel skog] ad Hällsjön (belägg i PerBrahe); det kom i tryck hos Krok (1889). Troligen är detta verklighetsunderlaget för Albert Engströms berättelse om hur skogsfrun blev funnen i Skurugata vid Eksjö (Engström 1927). – Skogsfrun finns ännu i branterna vid Hällsjöns västra sida. 1990 fann Nils Edlund 2 ex vid Borgberget 100 m SO fornborgen (6G8g). De växte i en blockig och brant östsluttning med högstammig, ganska gles granskog med inslag av enstaka lövträd (bland annat lind och hassel) med mycket sparsam undervegetation av harsyra Oxalis acetosella, träjon Dryopteris filix-mas och vispstarr Carex digitata; marken var till stor del bar (Danielsson 1991). År 1991 sågs 3 ex (Nils Edlund BtE BD), år 1996 5 ex (Karlsson 1998). På denna plats är skogen nu avverkad. – En andra lokal, 1 km längre norrut i sjöbranten (6G9g), upptäckte Nils Edlund 1991. Här växte 3 ex i en blockig, skuggig hasselsluttning.
Ljungby Ryssby Målaskogsberg (5E0b). Här sågs skogsfrun första gången 24 augusti 1923; det var två nästan överblommade exemplar (Gaunitz 1928). Senare har två exemplar setts 1974 (I. Christoffersson 1975). Platsen, är en skogssluttning med dominerande ask och ek, men med inslag av bland annat avenbok och lind. Målaskogsberg är ett hyperitberg, känt och skyddat för sin i trakten starkt avvikande, rika lundflora. – Enligt I. Christoffersson (1964, 1985) upptäcktes förekomsten 1924, och det skulle då ha funnits flera exemplar (I. Christoffersson enligt Danielsson 1991), men dessa uppgifter stämmer inte med Gaunitz’ egna.
Hultsfred Målilla Willy Carlsson såg skogsfrun i ´Gårdvedaskogen … vid ett bäckdrag, som mynnar ut i Bysjön´ den 11 augusti 1958 (Carlsson 1965). Enligt Stenstorp & Nelin (1976) blommade den där 1951 och 1960. Lokalens läge torde vara ungefär 6F1j 3408. – Den vaga uppgiften hos Dahl (1961), ´skogsfrun ... ’visade sig’ i några exemplar i denna trakt [Emådalen] sommaren 1959´, torde åsyfta samma plats.
Mönsterås Mönsterås. ´Det var i en vacker granskog bortom Högemålavägen som författaren för några år sedan anträffade skogsfrun. … Ett mjukt mosstäcke av ljusgrön vägg- och skogsmossa täcker marken helt och hållet. Den vintergröna björkpyrolan [Orthilia secunda], harsyran [Oxalis acetosella] och andra örter uppträder sparsamt här och där´ (Domeij 1948).
Jönköping Järstorp (7D1j). Här växer skogsfrun bland vitmossa i sumpskog vid en bäck tillsammans med bl.a. skärmstarr Carex remota, tvåblad Listera ovata, spindelblomster Listera cordata, korallrot Corallorhiza trifida, nordlundarv Stellaria nemorum ssp. nemorum och kärrfibbla Crepis paludosa (Danielsson 1991). Förekomsten upptäcktes av Lennart Persson 1990 och det året blev det totalt 8 ex; året därpå sågs 1 (MsT). Arten är i det närmaste årsviss på denna lokal. Som mest har 41 ex observerats, fördelade på två delbestånd (år 2005, LP).
Nässjö Flisby (7E1i). Det senaste skogsfrufyndet gjordes av Annika Nilsson år 2004, då det fanns 2 ex; år 2005 sågs skogsfrun inte men 2006 visade sig ett ex (MgE). Lokalen ligger i ett källområde i granskogssluttning med dunmossa Trichocolea tomentella, ögonpyrola Moneses uniflora och mycket kärrfibbla Crepis paludosa.
Samtliga lokaler (detaljer ovan).
Hultsfred Målilla 1951, 1958–1960.
Hylte Femsjö 1816, 1839.
Jönköping Järstorp 1990–2004.
Ljungby Ryssby 1923, 1974.
Mönsterås Mönsterås 1940-talet.
Västervik Hallingeberg 1886, 1990, 1991 (två lokaler), 1996.
Osäkra uppgifter.
Eksjö Hult Skurugata. Enligt Albert Engström (1927) fann han och Robert Tolf skogsfrun vid ingången till Skurugata; Albert var fjorton år och det bör alltså ha varit 1883. Uppgiften godtogs av Arwidsson (1928, 1929) och Hultén (1950), men troligen är den inte helt sann. Fyndet finns inte belagt i herbarier eller äldre litteratur, vilket däremot gäller för ett fynd som Tolf gjorde i Hallingeberg 1886 (se primäruppgifter) och som nog har inspirerat berättelsen. Mönsterås Fliseryd ´Bland övriga märkliga och sällsynta växter i Fliseryd må nämnas orkideerna, t.ex. Adam och Eva, skogsfrun, korallrot och röd skogslilja´ (Tärnfors 1979); alltför vagt. Nässjö Barkeryd Storsjöbergen eller Trollbergen (A. Jonsson 1947) ´finns eller har funnits´; förgäves sökt 2005 (MgE), men övriga angivna arter förekommer ännu i området och uppgiften kan mycket väl vara riktig. Tingsryd ´Urshults kommun´ 1966 (Wramner ms 1969 under namnet skogsfru); det är obekant vad som ligger bakom uppgiften.