lin
Linum usitatissimum
Mer information om arten

Lin är en flertusenårig kulturväxt som uppkommit i Gamla världen. I Sverige finns det spår av linhantering redan från ca 1000 f.Kr., och husbehovsodlingen kan ha kommit igång redan under bronsåldern (Lyhagen 1992). Linodlingen hade ganska stor omfattning särskilt i Kronobergs län under sent 1800-tal, men den har efter hand minskat för att (efter uppblomstring under krigen) upphöra omkring 1950. Lin användes som fiber- och oljeväxt och odlades även någon gång till prydnad. Nu odlas det i landskapet endast för hobbybruk. – I det fria har arten i Småland främst setts på tippar och skräpmark men även i åkerkanter, på järnvägsstationer och i hamnar och i ett par fall i nysått gräs.

En hel skara specialiserade ogräs, i Småland lindådra Camelina alyssum, linsnärja Cuscuta epilinum, linmåra Galium spurium ssp. spurium, linrepe Lolium remotum och jättespärgel Spergula arvensis var. maxima var knutna till linåkrarna; de är nu borta.

Första fynd

Kanske kan uppgiften ´wäxer flerestädes´ i Hylte Femsjö hos E. Fries (ms 1810a, kapitlet med icke odlade växter) tas som första uppgift om förvildning. – Första publicerade uppgift är från Kalmar Kalmar: ´vexer ganska ofta sjelfsådd´ (Westerlund 1852b).

Variation

Det finns vitblommiga former av såväl olje- som spånadslin. Vitblommigt lin har även setts förvildat.

Utbredning

Funnen i 35 rutor; tidigare uppgifter om förvildning från 25 rutor. Lokalerna är regellöst fördelade. – Tillfällig; förvildad, dessutom någon gång inkommen.