humlesuga
Betonica officinalis
Mer information om arten
Betonica officinalis; läkebetonika
Humlesugan har en stor utbredning i Europa och når norrut till Estland, men i Sverige är den med säkerhet spontan bara i sydvästra Skåne. Där växer den i örtrik, något fuktig gräsmark på kalkrik grund. Arten har några få andra svenska lokaler, till vilka den anses ha spritts med utländskt gräsfrö (Hylander 1943) eller från odling – den odlas någon gång som prydnadsväxt eller kuriosum (betraktades i äldre tid som medicinalväxt). I Jönköping var den nog förvildad. Bakgrunden till förekomsten i Växjö Växjö (se lokalförteckningen) är inte känd, men på 1880-talet samlades även ett ex i ´Växjö botaniska trädgård´ (C. J. Johansson i UPS).
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Tillfällig; troligen förvildad.
Humlesuga betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). De småländska förekomsterna är knappast av intresse ur skyddssynpunkt.

Första fynd

Tidigast funnen 1859 av O. Nordstedt: Jönköping ´i Kålgårdsgatorna på maden´ enligt ett belägg i LD. Uppgiften publicerades av Hård (1924).

Lokaler

Samtliga lokaler. Jönköping se primäruppgifter. Kalmar Åby Björnö (4G8h 4-0-), vid ruinen av ett växthus, kvarstående från gammal kryddodling, 1996 (SD). Uppvidinge Åseda, träda, 1950 (K. Åkesson i UPS). Växjö Växjö, banvall, 1885 (T. Wickbom i LD).
Osäkra uppgifter. Aneby Lommaryd Skareda ca 1800 (Ljungh ms); odlad? Hultsfred Mörlunda Stora Boda, i en hage, 1824 (Lundwall ms 1824 under namnet Betonica officinalis). Lokalen är isolerad och måste betraktas som osäker.