strandmålla
Atriplex littoralis
Strandmållan växer på havsstränder, där den kan uppträda i stora bestånd på tångvallar, oftast tillsammans med andra mållor. Längs kustens norra del (norr om Mönsterås) växer den främst på ganska exponerade stränder och i ytterskärgården; söderut ses den normalt i mera skyddade lägen. I inlandet anträffas den någon gång tillfälligt vid jordhögar samt på tippar och gårdsplaner.
Norr om Mönsterås har strandmållan ökat starkt under 1900-talet, och troligen är den en sentida inkomling där. De äldre uppgifterna från detta område är mycket få och tycks gälla barlastförekomster (se lokalförteckningen). Exempelvis saknade C. E. Gustafsson (ms 1933) uppgifter från västervikstrakten, och Köhler (ms 1917) kände bara en barlastförekomst från Oskarshamnstrakten; i båda områdena är arten nu spridd och växer även på helt naturliga lokaler. En liknande ökning har dokumenterats även längre norrut längs östersjökusten (t.ex. i Södermanland, Rydberg & Wanntorp 2001). – De flesta uppgifterna från den södra delen av kusten är inte heller särskilt gamla (från 1930-talet), men för Kalmartrakten angav Sjöstrand (ms 1831) att arten fanns på ´hafsstr. och på öar i sundet´, och det är möjligt att arten är ursprunglig i söder.
Funnen i 83 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. På stränder vanlig norrut till Mönsterås, ganska vanlig vidare norrut till Västervik Västervik, längst i norr ganska sällsynt. Mycket sällsynt och tillfällig i kustområdet innanför stränderna. – Troligen ursprunglig (i söder).
Tidigare uppgifter från inlandet och kusten norr om Mönsterås. Oskarshamn Döderhult Furön; Långgrund (båda Sterner 1933). Oskarshamn 1912 (O. Köhler i S; på barlast enligt Köhler ms 1917). Västervik Västervik se primäruppgifter. Växjö Bergunda Räppe vid kanalen på avfallshög 1918 (J. G. Gunnarsson i S, A. S. Trolander i LD OHN UME och UPS, U. Tilly i LD).
Osäkra uppgifter från inlandet. Aneby Marbäck Jularps reningsverk (G. Andersson ms 1967); osäker i avsaknad av belägg; det kan ha rört sig om en smalbladig form av vägmålla A. patula. Eksjö Eksjö 1892 (G. H. J. Dahl i S); sannolikt feletiketterad. Vetlanda Vetlanda 1917 (B.-A. Stenberg i LD under namnet A. patula); av allt att döma etikettförväxling. Västervik västervikstrakten allmän (Lundin 1933); måste väl vara en stark överdrift?
Norr om Mönsterås har strandmållan ökat starkt under 1900-talet, och troligen är den en sentida inkomling där. De äldre uppgifterna från detta område är mycket få och tycks gälla barlastförekomster (se lokalförteckningen). Exempelvis saknade C. E. Gustafsson (ms 1933) uppgifter från västervikstrakten, och Köhler (ms 1917) kände bara en barlastförekomst från Oskarshamnstrakten; i båda områdena är arten nu spridd och växer även på helt naturliga lokaler. En liknande ökning har dokumenterats även längre norrut längs östersjökusten (t.ex. i Södermanland, Rydberg & Wanntorp 2001). – De flesta uppgifterna från den södra delen av kusten är inte heller särskilt gamla (från 1930-talet), men för Kalmartrakten angav Sjöstrand (ms 1831) att arten fanns på ´hafsstr. och på öar i sundet´, och det är möjligt att arten är ursprunglig i söder.
Funnen i 83 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. På stränder vanlig norrut till Mönsterås, ganska vanlig vidare norrut till Västervik Västervik, längst i norr ganska sällsynt. Mycket sällsynt och tillfällig i kustområdet innanför stränderna. – Troligen ursprunglig (i söder).
Tidigare uppgifter från inlandet och kusten norr om Mönsterås. Oskarshamn Döderhult Furön; Långgrund (båda Sterner 1933). Oskarshamn 1912 (O. Köhler i S; på barlast enligt Köhler ms 1917). Västervik Västervik se primäruppgifter. Växjö Bergunda Räppe vid kanalen på avfallshög 1918 (J. G. Gunnarsson i S, A. S. Trolander i LD OHN UME och UPS, U. Tilly i LD).
Osäkra uppgifter från inlandet. Aneby Marbäck Jularps reningsverk (G. Andersson ms 1967); osäker i avsaknad av belägg; det kan ha rört sig om en smalbladig form av vägmålla A. patula. Eksjö Eksjö 1892 (G. H. J. Dahl i S); sannolikt feletiketterad. Vetlanda Vetlanda 1917 (B.-A. Stenberg i LD under namnet A. patula); av allt att döma etikettförväxling. Västervik västervikstrakten allmän (Lundin 1933); måste väl vara en stark överdrift?
Första fynd
Första daterade uppgift är Västervik Västervik Stångskär (SO om Gränsö), massvis på förmultnad tång 1814 (Rosén ms 1814); den noterades på denna ö även ca 1988 (BD). Belägg från Västervik utan närmare lokal finns från 1849 (Cederstråhle i S) och 1905 (E. Jäderholm i Norrk). – Först publicerad från Kalmar trakten av Kalmar (Westerlund 1852b).
Variation
Bladen är ibland vasst tandade men för det mesta nästan helbräddade. Formen med vasstandade blad är känd som inkomling från nedan angivna lokaler i Oskarshamn Oskarshamn och Växjö Bergunda men kan även förekomma i naturliga biotoper.
