Alsikeklöver växer på åkerrenar, vägkanter, gamla fodervallar, gårdskanter och annan starkt kulturpåverkad mark. Den är en foderväxt som man i mellersta Sverige hade börjat odla redan under 1700-talet. I Småland introducerades den senast under 1800-talets första år – 1817 var den redan talrik som förvildad på Visingsö (jämför primäruppgifter). Elias Fries (1821a) rekommenderade den för odling i Kronobergs län såsom ´förträffelig på sidlänt lerjord´, och den odlas fortfarande i ganska stor omfattning som vallväxt. Redan i mitten av 1800-talet hade den nått stor spridning utom i väster (Scheutz 1864), men i avsides belägna bygder som Hylte Femsjö, Tingsryd Södra Sandsjö och Emmaboda Långasjö var den ännu vid 1900-talets början relativt ovanlig (Hård 1924, Hård 1912, Elgqvist ms 1912).