Sötväppling, äkta sötväppling
Gul sötväppling har en stor eurasiatisk utbredning som spontan men är i Norden en sen inkomling. Till Småland har den kommit som inblandning i vallfrö (se t.ex. primäruppgiften), med barlast och i senare tid med andra transporter. Den har även odlats som foderväxt och till gröngödsling och kan på några platser vara förvildad eller kvarstående.
Arten växer på torr, grusig, naken jord och kan uppträda i stor mängd. Den ses främst i hamnar, industriområden, vägskärningar och grustag samt på bangårdar, soptippar och upplagsplatser. Den är långt ovanligare än vit sötväppling M. albus och har under 1900-talet inte ökat i samma omfattning som denna.
Första fynd
Först insamlad 1869 av Karl Johansson i Jönköping Öggestorp Torp på mossodling (tillfälligt inkommen med utsäde), därnäst 1879 av K. J. Lönnroth i Kalmar Kalmar hamn. Båda beläggen i UPS. – Första av belägg styrkta litteraturuppgift är Vetlanda Vetlanda (A. Samuelson enligt Scheutz 1885 under namnet M. arvensis); Samuelson samlade växten 1884 (belägg i OHN, S och UPS).
Utbredning
Funnen i 99 rutor; tidigare uppgifter från 43 rutor. Sällsynt; lokalt något vanligare i Oskarshamn och kring Kalmar. – Inkommen i sen tid; bofast.
Lokaler
Osäkra uppgifter.
Kalmar Kalmar strandvegetation (Westerlund ms 1840-talet under namnet M. arvensis), vid badhuset (Westerlund 1852b); det enda bevarade belägget av Westerlunds hand, samlat 1850 på barlastplats (S, under namnet M. arvensis), har ombestämts till stor sötväppling M. altissimus av G. Cedergren. Westerlunds uppgift återgavs av Scheutz (1857), Sjöstrand (1863) och Hartman (1854–79), men en säker uppgift från Kalmar föreligger alltså inte förrän 1879 (se primäruppgifter). Tranås Adelöv Ingelsbo, äng, 1846 (E. L. Petersson ms 1846); belägg saknas. Västervik Västervik Grantorpet 1830 (von Feilitzen ms 1831), 1833 (Carleson ms 1833), 1836 (W. Maechel ms 1836), 1840 (F. Maechel ms 1840, E. M. Andersson ms 1840), 1876 (A. A. W. Lund i Vvik); belägg från platsen 1828, 1851, 1860 och 1876 är stor sötväppling M. altissimus.
