Höstflox har en stor utbredning i östra Nordamerika. I Sverige har den blivit en omtyckt prydnadsväxt med en mängd sorter, men den kom sannolikt inte i odling förrän i slutet av 1800-talet (jämför Johansson & Larsson 1997). För Smålands del kan man peka på att den aldrig nämns i den fältbotaniska 1800-talslitteraturen, och det första pressade småländska exemplaret är från 1891 (Jönköping trädgårdsföreningen, A. Ehn i PerBrahe). Arten sprider sig inte vegetativt och fröspridning har inte iakttagits. När den påträffas är det i regel som kvarstående på mer eller mindre övergiven tomtmark (i ett par fall långvarigt kvarstående, vid torpgrunder). Den ses också någon gång på utkast, ofta vid vägkanter.
Funnen i 78 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). De aktuella fynden är från alla delar av landskapet; ojämnheter i frekvens beror troligen på att olika inventerare har varit olika benägna att notera den. – Dels kvarstående, dels utkommen; tillfällig.