skärvinda
Convolvulus dahuricus
C. sepium var. americana; skärvinda
Skär snårvinda härstammar från Nordamerika. I Sverige tycks den ha börjat odlas som prydnadsväxt i mitten av 1800-talet, men i Småland har den troligen inte börjat förvildas förrän kring sekelskiftet 1900. Nu är det den vanligaste snårvindan i landskapet. Den påträffas, ibland i stora massor, på fuktig eller frisk, näringsrik mark kring gårdar, i slänterna till väg- och järnvägsdiken, på utkast, utfyllnader och tippar. Någon gång kan den uppträda som naturaliserad vid åar och på sjöstränder.
Växten har ökat starkt under 1900-talet.
Funnen i 589 rutor; tidigare uppgifter från 23 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland men ganska sällsynt längst i nordost. – Förvildad; bofast.
Skär snårvinda härstammar från Nordamerika. I Sverige tycks den ha börjat odlas som prydnadsväxt i mitten av 1800-talet, men i Småland har den troligen inte börjat förvildas förrän kring sekelskiftet 1900. Nu är det den vanligaste snårvindan i landskapet. Den påträffas, ibland i stora massor, på fuktig eller frisk, näringsrik mark kring gårdar, i slänterna till väg- och järnvägsdiken, på utkast, utfyllnader och tippar. Någon gång kan den uppträda som naturaliserad vid åar och på sjöstränder.
Växten har ökat starkt under 1900-talet.
Funnen i 589 rutor; tidigare uppgifter från 23 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland men ganska sällsynt längst i nordost. – Förvildad; bofast.
Första fynd
Tidigast insamlad 1908, dels av Sigfrid Medelius i Nybro Madesjö vid kyrkan (belägg i LD, !N. Hylander), dels av Albert Flink i Västervik Västervik Stora Allén (belägg i GB LD och S, i LD bestämt av N. Hylander, i GB av R. E. Brummitt). – Först publicerad från Värnamo Värnamo Bellmansro (Hård 1920 under namnet Convolvulus sepium var. colorata).
