rysk sötväppling
Melilotus wolgicus
Den ryska sötväpplingens ursprungsområde går från sydöstra Europa till Centralasien. I Norden är den en sällsynt och mer eller mindre tillfällig gäst, som huvudsakligen spritts hit med spannmål.
Första fynd
Först samlad 1890 av Einar Wahlgren i Kalmar Kalmar på Stenkajen (belägg i LD under namnet M. arvensis var. petitpierreana, ombestämning PL 1977). – Först publicerad under namnet M. volgicus av Pleijel (1916) från Kalmar Kalmar ´hamnarmen 1912 och 1913, sedan förgäves eftersökt´; belägg från 1913 (C. Pleijel i OHN) och 1914 (!) (C. Pleijel i LD, !PL).
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Inkommen; sannolikt tillfällig.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Kalmar Kalmar noterad eller samlad 1890 och nästan årligen 1907–27; specifikt uppgiven för Tjärhovet (med hamnarmen), Fredriksskans och Ängö (Blomgren 1922); sist sedd på Ängö 1927 (Snell 1929).
Osäker uppgift.
Västervik Västervik ´Småbåtsvarvet´ 1941 (B. Westberg enligt BD ms); lokalisering oviss och belägg saknas.