praktlysing
Lysimachia punctata
Praktlysing är en sydosteuropeisk och asiatisk art – eller rättare ett artkomplex – som odlats som prydnadsväxt sedan 1800-talet. Växten förvildas lätt på frisk eller fuktig jord t.ex. utanför trädgårdar och i skogsbryn samt på vägkanter, utfyllnadsmark och avfallsplatser. Den sätter inte frö men bildar täta bestånd genom vegetativ förökning. Spridningen sker med utkast och jordmassor. Förekomster av praktlysing indikerar nästan alltid trädgårdsutkast.
Funnen i 597 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Ganska vanlig; kartbilden visar en ojämn spridning. Åtminstone bristen på uppgifter från inre sydvästra Småland beror nog mest på lokalt ointresse för arten, men den lägre frekvensen i nordost kan ha verklighetsbakgrund. – Förvildad; bofast.
Arten har ökat starkt under 1900-talets senare hälft, såväl i odling som i det fria.
Funnen i 597 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Ganska vanlig; kartbilden visar en ojämn spridning. Åtminstone bristen på uppgifter från inre sydvästra Småland beror nog mest på lokalt ointresse för arten, men den lägre frekvensen i nordost kan ha verklighetsbakgrund. – Förvildad; bofast.
Arten har ökat starkt under 1900-talets senare hälft, såväl i odling som i det fria.
Första fynd
Tidigast insamlad 1930 av Carl Blom i Nässjö Nässjö, kvarstående efter odling (belägg i GB). 50 av Sverker Holmberg på strand i Västervik Gamleby (belägg i Vvik). – Först publicerad från Jönköping Huskvarna (inklusive Hakarp) (Wirdemark & Thulin 1972).
Lokaler
Tidigare uppgifter. Jönköping Huskvarna se primäruppgifter. Skärstad 800 m SV Edeskvarna, betesmark, 1975 (B. Fingalsson). Nässjö Nässjö se primäruppgifter. Västervik Gamleby, strand, 1950 (S. Holmberg i Vvik). Älmhult Stenbrohult Sutareboda intill västra torpet 1972; Äskya 250 m SO den norra gården, rikligt i trädgård samt på vägrenen utanför 1970 (båda S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004).
Ej godtaget. Ett 1800-talsexemplar från Alvesta Västra Torsås Torne (C. A. Agardhs herbarium i LD) härrör troligen från odling.
Ej godtaget. Ett 1800-talsexemplar från Alvesta Västra Torsås Torne (C. A. Agardhs herbarium i LD) härrör troligen från odling.
