krypfloka
Helosciadium inundatum
Helosciadium inundatum
Krypfloka är en sydvästlig art med spontana förekomster på västkusten, i Skåne, längs Blekinges kust och på Öland. Arten växer i och vid vatten på mineralbotten som kan vara täckt av ett tunt lager av finsediment. Den förekommer helst på grunt vatten men kan gå ner till ca en meters djup, och den kan blomma och sätta frukt helt nedsänkt. Vattnets kemiska egenskaper tycks inte spela så stor roll. Arten är känd både från näringsfattiga och näringsrika vatten; i Småland växer den i regel i kalkfattig miljö medan den på Öland finns i kalkdy i alvarpölar. Däremot är den småvuxna, nedliggande och konkurrenssvaga arten beroende av faktorer som skapar konkurrensfria ytor – stora vattenståndsväxlingar och/eller strandbete. Den växer gärna i korttidsreglerade vatten, kvarnrännor, dammar och liknande kulturpåverkade eller kulturskapade biotoper.
Arten uppträder ganska nyckfullt och är dessutom svårupptäckt – när den växer nedsänkt utvecklas bara finflikiga blad, och det är då lätt att ta växten för vattenmöja Ranunculus aquatilis. Flera lokaler har upptäckts vid onormal torrläggning av sjö- och åbottnar. Det är därför tänkbart att arten finns kvar i några av de områden där den nu inte är återfunnen. Den är dock eftersökt flera gånger vid Skatelövsfjorden i Alvesta Skatelöv, där den tidigare hade rika förekomster (Widgren 1996) och vid Salen i Alvesta Blädinge; här är den sannolikt försvunnen, troligen på grund av igenväxning orsakad av ökad näringstillgång efter sjösänkning och inställt bete. Å andra sidan har arten under inventeringen uppmärksammats i flera områden där den inte tidigare var känd. Det är troligt att dessa förekomster blivit till först genom sentida vattenregleringar. Arten upptäcktes sent i landskapet, vilket kan indikera att den i Småland som helhet är en sen, men spontan invandrare i på olika sätt kulturpåverkade vattenmiljöer. Parallellfall är möjligen tretalig slamkrypa och skaftslamkrypa Elatine triandra och E. hexandra.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. – Sannolikt en sen men spontant inkommen kulturföljeslagare.
Krypfloka betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Krypfloka är en sydvästlig art med spontana förekomster på västkusten, i Skåne, längs Blekinges kust och på Öland. Arten växer i och vid vatten på mineralbotten som kan vara täckt av ett tunt lager av finsediment. Den förekommer helst på grunt vatten men kan gå ner till ca en meters djup, och den kan blomma och sätta frukt helt nedsänkt. Vattnets kemiska egenskaper tycks inte spela så stor roll. Arten är känd både från näringsfattiga och näringsrika vatten; i Småland växer den i regel i kalkfattig miljö medan den på Öland finns i kalkdy i alvarpölar. Däremot är den småvuxna, nedliggande och konkurrenssvaga arten beroende av faktorer som skapar konkurrensfria ytor – stora vattenståndsväxlingar och/eller strandbete. Den växer gärna i korttidsreglerade vatten, kvarnrännor, dammar och liknande kulturpåverkade eller kulturskapade biotoper.
Arten uppträder ganska nyckfullt och är dessutom svårupptäckt – när den växer nedsänkt utvecklas bara finflikiga blad, och det är då lätt att ta växten för vattenmöja Ranunculus aquatilis. Flera lokaler har upptäckts vid onormal torrläggning av sjö- och åbottnar. Det är därför tänkbart att arten finns kvar i några av de områden där den nu inte är återfunnen. Den är dock eftersökt flera gånger vid Skatelövsfjorden i Alvesta Skatelöv, där den tidigare hade rika förekomster (Widgren 1996) och vid Salen i Alvesta Blädinge; här är den sannolikt försvunnen, troligen på grund av igenväxning orsakad av ökad näringstillgång efter sjösänkning och inställt bete. Å andra sidan har arten under inventeringen uppmärksammats i flera områden där den inte tidigare var känd. Det är troligt att dessa förekomster blivit till först genom sentida vattenregleringar. Arten upptäcktes sent i landskapet, vilket kan indikera att den i Småland som helhet är en sen, men spontan invandrare i på olika sätt kulturpåverkade vattenmiljöer. Parallellfall är möjligen tretalig slamkrypa och skaftslamkrypa Elatine triandra och E. hexandra.
Funnen i 7 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. – Sannolikt en sen men spontant inkommen kulturföljeslagare.
Krypfloka betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
I Kalmar län Torsås Söderåkra (Scheutz 1862a); i Kronobergs län Alvesta Alvesta i ån nära bron 1863 (C. Elfström i OHN, Scheutz 1864). I båda fallen rapporterades växten under namnet Helosciadium inundatum.
Lokaler
Samtliga lokaler. Alvesta Alvesta i ån, se primäruppgift; senare sedd där 1870 (J. Hjelmgren i LD), 1918 (C. Pleijel i S), 1920 (U. Tilly i S, C. Pleijel i S), 1921 (A. S. Trolander i LD). Blädinge Lissbro (Hjelmgren enligt Scheutz ms; Scheutz 1871). Lekaryd Lekaryd (Scheutz ms). Moheda Södrekvarn, nära järnvägen, 1867 (Ryman enligt Scheutz ms; Scheutz 1871) = 150 m S Svensgården (5E4f 1502), blottlagd grusbotten i å, 1989 (GW OS, !ThK). Skatelöv 1920 (A. S. Trolander i LD); Grimslöv 1918 (A. S. Trolander i LD), 1925 (P. Hyltén i LD; dike); Helige ås östsida 300–900 m N Huseby (4E9f 0605–1105), tillfälligt blottlagd åbotten, 1986 (StJ, belägg i LD, !ThK), även 1990, 1994, 1998, 1999 och 2001 (StJ); Nygård 1916 (J. Strandmark i Strandmk); mellan Sjöbylund och Nygård, öster om vägen, 1920 (J. A. Z. Brundin och A. S. Trolander enligt Hård ms 1924 och Mossberg 1984b); Torpåns mynning i Skatelövsfjorden 1975 (A. Nicklasson); Åsnen vid Skatelöv, flerestädes ymnig (Vranke & Strandmark ms 1921). Gislaved Burseryd Storsjöns S vik (5D9a 4002), strand, 1989 och nästan årligen 1994–2005 (KJ); Storsjöns S-ända (5C9j 4248), dike vid sjön, 1987, 1994–2005 (KJ). Villstad Sävsjön V Arnåsholm (6D0a 1013), strand, 1987, 1994, 1995 och 1997 (KJ). Ljungby Berga Huljesjön (5D2i 3728), torrlagd sjöbotten, 2 ex vid stenar, 1980-talet (IC), ej sedd 1994, 1996, 1997 eller 2001 (KW). Vittaryd Erikstad (nu försvunnet belägg i S enligt Hård ms 1924). Markaryd Hinneryd Tommaryd 1900 (O. Sundin i S). Traryd Kylhult (E. Theorin enligt Scheutz ms; Scheutz 1875, Gadamer ms 1919). Torsås Söderåkra se primäruppgift; 1890 (C. M. Rydén i LD); Bruatorp 1866 (Westling i LD och S), 1869 (P. A. Westling i LD och S), 1906 (C. G. Kjellin i OHN S och UPS), troligen = prästgården, i ån, 1878 (P. A. Westling i PerBrahe S och UPS); Påboda i ån (C. A. Andersson enligt Sterner ms 1). Torsås 1862 (P. Petersson i S); Applerum (A. Arwidsson enligt Ekstrand 1866); Bällstorp alldeles SO träindustrin (4G0b 4109), kvarnränna, riklig i strömmande vatten (Torsåsån), 1988 (ThK, belägg i LD); Ilingetorp 1867 (P. Petersson i UPS), 1870 (P. A. Westling i LD och UPS); Kulebo 1873 (P. Thorin i S och UPS); Torsås, kanal öster om samhället, 1922 (N. Blomgren i LD).
Osäkra och felaktiga uppgifter. Alvesta Alvesta Salen (I. Christoffersson 1986); syftar på äldre uppgifter återgivna ovan. Hultsfred Målilla Rudaven [en vattensamling nära Emån] (W. Carlsson 1965 under namnet krypfloka); uppgiften behöver bekräftas eftersom lokalen ligger långt utanför artens kända utbredningsområde. Värnamo Tånnö Flåren (Jaldemark m.fl. 1990); uppgiften avser Huljesjön i Ljungby Berga nedströms Flåren (Jaldemark i brev till ThK 1999).
Osäkra och felaktiga uppgifter. Alvesta Alvesta Salen (I. Christoffersson 1986); syftar på äldre uppgifter återgivna ovan. Hultsfred Målilla Rudaven [en vattensamling nära Emån] (W. Carlsson 1965 under namnet krypfloka); uppgiften behöver bekräftas eftersom lokalen ligger långt utanför artens kända utbredningsområde. Värnamo Tånnö Flåren (Jaldemark m.fl. 1990); uppgiften avser Huljesjön i Ljungby Berga nedströms Flåren (Jaldemark i brev till ThK 1999).
