getrams
Polygonatum odoratum
Mer information om arten

Getrams växer oftast torrt på genomsläppligt underlag, gärna kring hällar, i skrevor och på hyllor i bergbranter, på torra, blockrika backar och i åssluttningar. Den föredrar ljus eller halvskugga: i skogsmark påträffas den främst i lövskog, särskilt i dungar eller bryn med ek och hassel, men också i tallskog. Arten är mindre vanlig i frisk ängslövskog. I odlingslandskapet anträffas den på blockiga och steniga ställen i naturbetesmarker och slåtterängar, vid rösen och stenmurar samt på vägkanter och åkerrenar.

Första fynd

Tidigast noterad 1741 från Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun (Linné 1745b under namnet Convallaria Polygonatum).

Bygdenamn och bruk

hwiitroot (Månsson 1828, Linné 1725); getaris och getmysk (Vittaryd, Vide 1966); kopattar (sydvästra Småland; blommorna har liknats vid kospenar; Vide 1966), kokonvaljer (Madesjö, J. Christoffersson ms 1993b); bergkonvalj (Odensvi, Bruce ms 2); storkonvalje (Väckelsång, Vide 1966); rysk liljekonvalj (Mönsterås, J. Christoffersson ms 1993b); bockablad (Mistelås, Hagelberg 1766).

Utbredning

Funnen i 739 rutor; tidigare uppgifter från 273 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland, ganska vanlig till ganska sällsynt (ojämnt spridd) i resten av landskapet. – Ursprunglig.

Lokaler

Osäkra uppgifter.
Getrams förväxlas ibland med spädvuxen, icke blommande storrams P. multiflorum. Under pågående inventeringsarbete rapporterades getrams från Lessebo Ekeberga (Fransson 1988) och från Växjö Gårdsby O om Innarens sydöstra vik (Mossberg 1991), men i det färdiga inventeringsresultatet saknas uppgifter därifrån. Troligen har det rört sig om förhastade bestämningar.

karta