glasört
Salicornia europaea
Mer information om arten
Glasört växer i gropar i lågvuxna strandängar och i grunt vatten på mjukbottnar utanför själva strandängen. Den är konkurrenskänslig och drabbas hårt av igenväxning. På västkusten, och delvis på Öland och Gotland, är den ännu ganska vanlig, men på fastlandets östkust är den mycket sällsynt och anses utgången, inte bara i Småland utan även i Blekinge och Östergötland.

Första fynd

Noterad under namnet S. herbacea i handskrift av Sjöstrand (ms 1831) från flera lokaler kring Kalmar Kalmar (se nedan). – Först publicerad från ´Smål.´ av Hartman (1843) under samma namn.

Lokaler

Inga aktuella lokaler; tidigare uppgifter från 6 rutor. Alla utom en lokal ligger i Kalmar, och här är glasörten senast sedd 1936. – Ursprunglig; utgången.
Samtliga lokaler. Kalmar Kalmar ca 1890 (G. von Heideken i Klm); vid slottet (Sjöstrand ms 1831); Hagbynäs (Sjöstrand ms 1831, 1863); Törneby (Sjöstrand 1863). Kläckeberga Horsö; Krafslösa (båda Sjöstrand ms 1831, 1863). Ryssby Gärdsholmen 1936 (H. G. Bruun i S). Åby mellan Stävlö och Björnö 1919, 1922 (H. G. Bruun resp. N. Blomgren enligt Sterner ms 1), troligen = Rafshagen 1936 (H. G. Bruun i S); Stävlö (Sjöstrand ms 1831, 1863). Västervik Västrum Västra Eknö 1845 (Dahlberger ms 1846).
Osäkra uppgifter. En allmänt hållen uppgift i en uppsats om norra Kalmar län (Helmertz 1962) verkar vara gripen ur luften. Uppgiften Oskarshamn Döderhult holme utanför Döderhultsvik 1854 (Lund ms 1854) är sannolikt felaktig, se Rühling (1997). – Nyström (ms) listade på 1940-talet samtliga de lokaler som togs upp av Sjöstrand (1863) i en sammanställning av sina egna uppgifter. Troligen har Nyström inte själv sett växten där, utan uppgifterna är avskrifter.