krusskräppa
Rumex crispus
Krusskräppa växer på fuktig, kväverik jord. Vid havet påträffas den på blockiga eller grusiga stränder, i nedre delen av strandängarna och på driftvallar. I inlandet är den vanligast på gårdsplaner, kulturbeten, vallåkrar, vägkanter och skräpmark.
I mitten av 1800-talet var krusskräppan ännu mycket ovanlig i Smålands inre delar. Scheutz (1857) skrev ´Non in Smol. interiori´ och betonade att den var sällsynt även i de inre delarna av Kalmar län (Scheutz 1863). I floran (Scheutz 1864) angavs bara två lokaler från Kronobergs och Jönköpings län, Växjö och Ljuder. Ökningen bör alltså ha börjat på 1860-talet och var troligen i stort sett avslutad kring sekelskiftet. På 1870-talet var den inte känd från Älmeboda i sydöstra Kronobergs län (Elmquist ms 1874), men 40 år senare var den tämligen allmän respektive allmän i grannsocknarna Långasjö (Elgqvist ms 1912) och Södra Sandsjö (Hård 1912).
Funnen i 1385 rutor; tidigare uppgifter från 184 rutor. Numera mycket vanlig i större delen av Småland, men med något lägre frekvens i väster. – Ursprunglig.
I mitten av 1800-talet var krusskräppan ännu mycket ovanlig i Smålands inre delar. Scheutz (1857) skrev ´Non in Smol. interiori´ och betonade att den var sällsynt även i de inre delarna av Kalmar län (Scheutz 1863). I floran (Scheutz 1864) angavs bara två lokaler från Kronobergs och Jönköpings län, Växjö och Ljuder. Ökningen bör alltså ha börjat på 1860-talet och var troligen i stort sett avslutad kring sekelskiftet. På 1870-talet var den inte känd från Älmeboda i sydöstra Kronobergs län (Elmquist ms 1874), men 40 år senare var den tämligen allmän respektive allmän i grannsocknarna Långasjö (Elgqvist ms 1912) och Södra Sandsjö (Hård 1912).
Funnen i 1385 rutor; tidigare uppgifter från 184 rutor. Numera mycket vanlig i större delen av Småland, men med något lägre frekvens i väster. – Ursprunglig.
Första fynd
Linné såg krusskräppan 1741 på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b under namnet Rumex folio crispo). Linné skilde visserligen inte på gårdsskräppa R. longifolius och krusskräppa, men den förra arten är inte känd från Blå Jungfrun och den senare är vanlig där.
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Denna och andra skräppor kallades skräppa (Linné 1755). I senare tid har Vide (1966) noterat vägskräppa (Göteryd), skräppeblad och skräpperot.
Variation
Krusskräppan är variabel, särskilt vad gäller hyllebladens storlek och storleken hos deras knöl. I regel är knölen ganska liten på ett eller två av hyllebladen. En typ med ungefär likstora, mycket kraftigt utvecklade knölar bör eftersökas; den har urskilts som ssp. littoreus (Tutin m.fl. 1993) och är känd från Norden, men dess förekomst är inte närmare utredd. En ganska distinkt typ som bara är känd från Kalmarsunds stränder, var. oelandicus, tas här upp separat, medan övriga typer sammanfattas som var. crispus.
Lokaler
Osäkra uppgifter. Många tidiga uppgifter om R. crispus avser eller kan avse gårdsskräppa R. longifolius, som i Norden först urskildes som art av Hartman (1820, under namnet R. domesticus). Det gäller exempelvis Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810), Jönköping (Wåhlin 1769), Vaggeryd Hagshult och Värnamo Fryele (Forsander ms 1809c, ms 1810b, ms 1816).