Jungfrukam är sydlig i Sverige men går längre in i landet och längre norrut än småfruktig jungfrukam A. australis (till Västergötland och Östergötland). Den har större näringskrav än sin släkting och växer till skillnad från denna gärna på lerig jord. Jungfrukam är vanligast som ogräs i vintersäd och höstraps. I åkrarna uppehåller den sig oftast i kanterna. Den påträffas också på åkerrenar och åkerholmar, kring hällar i betesmark, på ås- och backkrön samt annan, oftast ej fullt sluten gräsmark. Ibland uppträder den som ogräs i trädgårdsland.
Arten är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Östergötlands län.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 217 rutor; tidigare uppgifter från 67 rutor (äldre, ej artbestämda oräknade). Ganska vanlig i södra Kalmar läns kusttrakter, ganska sällsynt i övrigt i östra Småland och i nordöstra Jönköpings län, mycket sällsynt och tillfällig i övrigt. – Gammal kulturföljeslagare.
Lokaler
Isolerade lokaler.
Gnosjö Gnosjö 700 m SSV Välorna (6D1e 1346), utfyllnad vid hus med sandjord tagen från Hillerstorp, 1984 (LtS).
Hylte Färgaryd Hyltebruk, idrottsplan (5C4i 2648), sandig mark, 1994 (S. Maslo, belägg hos finnaren).
Markaryd Markaryd Köphult 500 m ONO punkt 111,25 (4D1b 2344), skräpmark, 1985 (TH).
Osäker uppgift.
Värnamo Värnamo Vallerstad 1869 (H. Fogelin i Finnved); exemplaret tillhör denna art, men lokaluppgifterna i detta herbarium verkar inte trovärdiga.
