grönknavel
Scleranthus annuus
Underarterna har med få undantag skilts åt under inventeringen. Motsvarande uppdelning kan dock inte göras beträffande det historiska materialet: underarterna skildes inte vid genomgångarna av herbarierna, och i litteraturen anges grönknavel nästan alltid kollektivt.
Funnen i 1389 rutor; tidigare uppgifter från 200 rutor. Mycket vanlig.
Funnen i 1389 rutor; tidigare uppgifter från 200 rutor. Mycket vanlig.
Första fynd
Först noterad av Linné den 21 maj 1741 från Tranås Säby Säthälla (Linné 1745b): ´knavel blommade, och dess innerste blomsträngar lutade tillsammans åt sina styftor´. – En uppgift om ´knavel´ utan lokal i en Linnéhandskrift från före 1728 (Gertz 1926) kan avse Småland (annars Skåne).
Variation
Grönknavel brukar numera delas i två underarter, åkerknavel ssp. annuus och tuvknavel ssp. polycarpos. Den förra har långa ledstycken och relativt stora blommor med utåtriktade kalkflikar. Den senare har korta ledstycken och relativt små blommor med uppåtriktade eller lite inböjda kalkflikar.