grönskära
Bidens radiata
Mer information om arten
Grönskära är en östlig art som i Sverige förekommer sällsynt i Norrlands kustland, i Värmland, vid Vänern och Hjälmaren och på några få andra platser. Den växer i gles vegetation på leriga, näringsrika sjöstränder, även i kulturskapad miljö som dammar och blottlagda sjöbottnar. Den är beroende av att stränderna hålls öppna, till exempel genom bete eller genom starka vattenståndsväxlingar. En del av de svenska förekomsterna, däribland sannolikt den i Jönköping Skärstad, uppstod i samband med de talrika sjösänkningarna kring förra sekelskiftet.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. – Sannolikt inkommen i sen tid; bofast.
Grönskära betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Första fynd

Först funnen i Jönköping Skärstad på Landsjöns strand vid Edeskvarna 1909 av Sten Nordenstam och Hjalmar Svenson (belägg i GB LD S och UPS); de publicerade arten som ny för Småland (Nordenstam & Svenson 1910) under namnet B. platycephalus. När fyndet gjordes förekom arten ´rikligt på en sträcka af omkring 100 meter´. Knappt tio år senare var den ´mycket sparsam och blott i förkrympta individ´ på den ursprungliga lokalen (Nordenstam ms 1919), men den sågs vid Landsjön även 1934 (J. B. Hedvall i LD) och – sparsamt i sjöns sydvästra vik – 1939 (G. Björkman i LD).

Lokaler

Samtliga lokaler. Jönköping Bankeryd Domneån 400 m V och 600 m SV Krabberyd, damm, 1976 (RC MsT), 1978 (I. Nordin i GB); Domnaryd vid dammfästet (7D3i 0741), åkant, 1989 (MK EtN PL, !ThK), 100 ex 1994, inga 1997 eller 2002 (MsT); 800 m SV Skirebo (7D2i 3236) 1979 (MsT); 500 m VSV Tunabo (7D2i 2836) 1979 (MsT); Åtorp O om landsvägsbron (7D3j 1806), 1989 (MK EtN PL BO), ej 1997 men 200 ex 2002, 10 ex 2003 (MsT). Skärstad se primäruppgifter.
Osäkra uppgifter. Grönskära är ganska lik brunskära B. tripartita och kan lätt förväxlas med denna. Dessutom finns risk för namnförväxling med den strålblomsförsedda formen av nickskära, B. cernua f. radiata. Uppgifter utan belägg måste därför betraktas som osäkra. Hultsfred Tveta Ävlingebo, ett flertal ex 1966, sedan aldrig återsedd (Stenstorp & Nelin 1976). Kalmar Ljungby 1886 (J. Wickbom i UPS); uppgiften avser sannolikt B. cernua f. radiata. Åtvidaberg Gärdserum 600 m SSV kyrkan (7G9e 2910), våtäng, 1981 (EkM); lokalen är mycket isolerad (arten är inte känd från Östergötland) och uppgiften behöver därför bekräftas.