Vanligt ängsgröe växer på torr till fuktig kulturmark av många slag, t.ex. betesmarker (både ogödslade och gödslade), bryn, renar, gårdar, trädgårdar och skräpmark. Gräset har såtts som foderväxt åtminstone sedan början av 1800-talet och anses som ett av de bästa i fleråriga fodervallar. Eftersom det tål kraftigt slitage används det mycket till gräsmattor och gräsplaner. En stor del av dagens förekomster av vanligt ängsgröe torde gå tillbaka på odling.