Bromus erectus
Raklosta hör hemma i Mellaneuropa och Medelhavsområdet. Den kom till Sverige under 1800-talet med sydvästeuropeiskt gräsfrö för sådd i parker samt på renar och torr ängsmark och har naturaliserats framför allt på kalkrik mark i östra Sverige. Flera av smålandslokalerna ligger i anslutning till större egendomar. På de båda ännu aktuella lokalerna, båda i Västervik Törnsfall och knappt 2 km från varandra, växer arten i torr, ljusöppen betesmark; vid Almviksnäs har den sällskap av gullhavre Trisetum flavescens och parkmåra Galium pumilum, arter som kom till landet på samma sätt som raklostan.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 9 rutor. – Inkommen med gräsfrö; bofast.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Högsby Fågelfors bruket 1891 (B. Hesselman i LD S och UPS).
Kalmar Dörby se primäruppgift. Halltorp nära kyrkan, vägkant, 1922 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); Värnanäs (T. Wolf enligt Hård ms 1924). Kalmar 1888 (G. von Heideken i LD), 1889 (A. Andersson i OHN); Ängö 1888 (J. Wickbom i LD och S).
Torsås Gullabo Karsjö 1893 (A. Andersson i LD och OHN).
Tranås Säby Romanäs, torräng (von Rosen & Åkerblom ms 1931).
Västervik Törnsfall Almviksnäs (7G2h 2646), torrbacke, 1965–89 (PL); 500 m NNV Almviks tegelbruk (7G2h 2629), betad torräng, 1975 (BD, belägg i Vvik, !LÅG), 1988 (BD).
Växjö Växjö 1895 (O. Köhler i S).
Osäkra och oriktiga uppgifter.
Alvesta Skatelöv experimentfältet (J. Strandmark i Strandmk); av allt att döma odlad. Oskarshamns kommun (Ejneby 1974 under namnet raklosta); det belägg som uppgiften grundar sig på är rödsvingel Festuca rubra (Rühling 1997).