färgmåra
Asperula tinctoria
Galium triandrum
Färgmåran är en kontinental art med huvudutbredning i östra Mellaneuropa och västra Asien. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland och spridd i östra Svealand samt i Västergötlands och Östergötlands kalktrakter. På fastlandet växer den i artrik, ogödslad, betes- eller slåtterhävdad torräng. Den är starkt kalkgynnad.
Färgmårans förekomst i Småland har ifrågasatts. Exempelvis ansåg Scheutz (1863) att arten knappast fanns i Småland; några år senare upptäcktes dock en förekomst i Västervik Ukna, varifrån det även finns belägg. Vid denna tid var inte de omfattande botaniska faktasamlingarna hos Linköpings Naturalhistoriska Sällskap kända; i detta material finns flera lokaluppgifter från tidigt 1800-tal från norra och nordöstra Småland. Tydligen har arten haft en gles förekomst i dessa trakter, anslutande till den i Östergötland. Färgmåran har sannolikt varit mycket beroende av hävd i dessa för arten marginella områden och har därför försvunnit tidigare än i kalkområdet i centrala Östergötland.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 15 rutor. – En gammal, nu troligen försvunnen kulturföljeslagare.
Hos Hultén (1971) finns dessutom en markering vid Vetlanda. Bakgrunden till denna är okänd.
Färgmåran är en kontinental art med huvudutbredning i östra Mellaneuropa och västra Asien. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland och spridd i östra Svealand samt i Västergötlands och Östergötlands kalktrakter. På fastlandet växer den i artrik, ogödslad, betes- eller slåtterhävdad torräng. Den är starkt kalkgynnad.
Färgmårans förekomst i Småland har ifrågasatts. Exempelvis ansåg Scheutz (1863) att arten knappast fanns i Småland; några år senare upptäcktes dock en förekomst i Västervik Ukna, varifrån det även finns belägg. Vid denna tid var inte de omfattande botaniska faktasamlingarna hos Linköpings Naturalhistoriska Sällskap kända; i detta material finns flera lokaluppgifter från tidigt 1800-tal från norra och nordöstra Småland. Tydligen har arten haft en gles förekomst i dessa trakter, anslutande till den i Östergötland. Färgmåran har sannolikt varit mycket beroende av hävd i dessa för arten marginella områden och har därför försvunnit tidigare än i kalkområdet i centrala Östergötland.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 15 rutor. – En gammal, nu troligen försvunnen kulturföljeslagare.
Hos Hultén (1971) finns dessutom en markering vid Vetlanda. Bakgrunden till denna är okänd.
Första fynd
Först uppgiven från Aneby Lommaryd Degla (Munthe ms 1814). – Först publicerad från Vimmerby Vimmerby (C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826).
Lokaler
Samtliga lokaler. Aneby Lommaryd se primäruppgift. Eksjö Höreda 1934 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1). Hultsfred Hultsfred 1840 (Nehrman ms 1840). Lönneberga Bäckfall, hage, 1833 (Peterson ms 1833). Mörlunda Haddetorp 1907 (G. Ström i Emdal). Virserum Äsen, backe, 1976 (S. Stenstorp & G. Nelin i LD). Jönköping Gränna Långliden (Lindeberg 1835); Mällby åt torpet Hägnen (Janzon ms före 1907). Sävsjö Hultsjö ca 1915 (J. Pontén (herbarieex) enligt Gaunitz 1928). Tranås Linderås prästängen 1850 (Petersson ms 1850). Vetlanda Alseda 1916 (W. von Zeipel i S, bestämning T. Vestergren). Vimmerby Södra Vi Nordängen 1850 (Engstrand ms enligt Sterner ms 1). Vimmerby se primäruppgift. Västervik Lofta Nygård, äng, 1837 (Aspling ms 1837). Ukna ej sällsynt (O. W. Redelius enligt Ekstrand 1866), belägg från 1881 (J. G. Gunnarsson i S).
Felaktiga eller osäkra uppgifter. Allgunnenområdet (Sterner 1954); ´Galium triandrum´, som räknas upp bland områdets viktiga lundarter, är en felskrivning för myskmadra G. odoratum. Aneby Haurida 1878 (K. Bergstedt i Vvik, !ThK 2005); troligen lokalförväxling. Jönköping Gränna gränsstenen Östergötland/Småland, 1993 (Tyler ms); osäkert om lokalen låg på smålandssidan; växten söktes förgäves där år 2000 (MgE). Kalmar län ´Calm. gubern. usque ad Wimmerby´ [Kalmar län ända till Vimmerby] (C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826) är en oklar uppgift som inte kom med i florans andra upplaga (Wahlenberg 1831). Arten kan däremot verkligen ha förekommit i Vimmerby. Kalmar Kalmar flerstädes (Westerlund 1852b); Berga (Westerlund ms 1844–52, ms 1847a); uppgifterna måste betraktas som osäkra. Oskarshamn Misterhult Figeholm, Högskulla (E. Stensiö enligt Sterner 1933); Tjustgöl, ängsbacke (Lindhagen ms 1833); uppgifterna accepterades ej av Rühling (1997). Växjö Öja 1940-talet (Angser 1974 under namnet färgmadra) är en lapsus: växten uppräknas bland åkerogräs och det är tydligt att blåmadra [= åkermadd Sherardia arvensis] avsågs.
Felaktiga eller osäkra uppgifter. Allgunnenområdet (Sterner 1954); ´Galium triandrum´, som räknas upp bland områdets viktiga lundarter, är en felskrivning för myskmadra G. odoratum. Aneby Haurida 1878 (K. Bergstedt i Vvik, !ThK 2005); troligen lokalförväxling. Jönköping Gränna gränsstenen Östergötland/Småland, 1993 (Tyler ms); osäkert om lokalen låg på smålandssidan; växten söktes förgäves där år 2000 (MgE). Kalmar län ´Calm. gubern. usque ad Wimmerby´ [Kalmar län ända till Vimmerby] (C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826) är en oklar uppgift som inte kom med i florans andra upplaga (Wahlenberg 1831). Arten kan däremot verkligen ha förekommit i Vimmerby. Kalmar Kalmar flerstädes (Westerlund 1852b); Berga (Westerlund ms 1844–52, ms 1847a); uppgifterna måste betraktas som osäkra. Oskarshamn Misterhult Figeholm, Högskulla (E. Stensiö enligt Sterner 1933); Tjustgöl, ängsbacke (Lindhagen ms 1833); uppgifterna accepterades ej av Rühling (1997). Växjö Öja 1940-talet (Angser 1974 under namnet färgmadra) är en lapsus: växten uppräknas bland åkerogräs och det är tydligt att blåmadra [= åkermadd Sherardia arvensis] avsågs.
