bitterpilört
Persicaria hydropiper
Polygonum hydropiper
Bitterpilört påträffas särskilt på fuktiga platser. Arten är kvävegynnad och växer ofta på kreaturstrampad och gödslad jord. Man finner den i eller vid uttorkande eller mycket små vatten, t.ex. vattningsplatser, dammar och grunda diken, längs kreatursstigar, på gårdsplaner samt på fuktiga åkrar. Arten är mindre vanlig på sötvattensstränder och i lövkärr, t.ex. mellan tuvorna i alkärr. Den kan även påträffas i och vid hällkar i ytterskärgården.
Funnen i 1313 rutor; tidigare uppgifter från 157 rutor. Mycket vanlig utom allra längst i nordväst och i östra fattigområdet. – Ursprunglig men starkt kulturgynnad.
Bitterpilört påträffas särskilt på fuktiga platser. Arten är kvävegynnad och växer ofta på kreaturstrampad och gödslad jord. Man finner den i eller vid uttorkande eller mycket små vatten, t.ex. vattningsplatser, dammar och grunda diken, längs kreatursstigar, på gårdsplaner samt på fuktiga åkrar. Arten är mindre vanlig på sötvattensstränder och i lövkärr, t.ex. mellan tuvorna i alkärr. Den kan även påträffas i och vid hällkar i ytterskärgården.
Funnen i 1313 rutor; tidigare uppgifter från 157 rutor. Mycket vanlig utom allra längst i nordväst och i östra fattigområdet. – Ursprunglig men starkt kulturgynnad.
Första fynd
Jönköping trakten av Jönköping ´på wåtakt[iga] gårdar´ (Wåhlin 1769).
Bygdenamn och bruk
brudtwåhl, soolsåpa (”ty om man busar [gnider] sig med hene der man er solbränd, tar hon bort solbränan och giör rent som twåhl”, Linné ms 1725); jungfrutvål (Dalhem, en tillsats i tvättvattnet påstods ge rosiga kinder, Vide 1966); bitterblad (Lekaryd, L. J. Larsson 1969), grisagnäll (Fröderyd, troligen på grund av den starka smaken, J. Christoffersson ms 1993b), fattigmanstobak (Hallaryd, Vide 1966).
