stenfibbla
Hieracium ravidum
H. galbanum
Vittspridd och rätt vanlig, känd från Blekinge norrut till Jämtland och Ångermanland. Stenfibbla växer gärna i torr klippterräng och i blockmark; dessutom är den ofta funnen i vägkanter. På höglandet blev den tidigare ofta funnen i slåttermark.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Ganska sällsynt i norr, sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Bristen på återfynd på höglandet är påfallande; kanske förklaringen är slåttermarkernas försvinnande.
Vittspridd och rätt vanlig, känd från Blekinge norrut till Jämtland och Ångermanland. Stenfibbla växer gärna i torr klippterräng och i blockmark; dessutom är den ofta funnen i vägkanter. På höglandet blev den tidigare ofta funnen i slåttermark.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Ganska sällsynt i norr, sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Bristen på återfynd på höglandet är påfallande; kanske förklaringen är slåttermarkernas försvinnande.
Första fynd
Tidigast samlad 1868 av D. Petersson i Torsås Gullabo Gullaboås (belägg i S). – Först publicerad av Dahlstedt (1894) under namnet H. caesium * galbanum från Eksjö Eksjö Brevik, Nässjö Barkeryd Lättarp, Västervik Törnsfall Svinnersbo och Åtvidaberg Gärdserum Bossgård.
Lokaler
Sydliga lokaler. Högsby Fagerhult 475 m NV Korsberg, vid vägen mellan Fagerhult och Triabo by (5F7i 3800), vägslänt, 2005 (TmN). Ljungby Vrå Södra Emmeboda 450 m SV triangelpunkt 191,5 (4D7a 0909), landsvägkant, 2001 (JC, belägg hos finnaren). Mönsterås Fliseryd 1906 (O. Köhler i GB och LD); Bankeberg 1907 (O. Köhler i GB); Finsjö 1906 (O. Köhler i S). Nybro Madesjö 100 m ONO Fridhem (4G7a 3721), vägkant, 1985 (ThK, belägg i S). Torsås Gullabo se primäruppgifter. Växjö Växjö (N. J. Scheutz i LD).
