åkerklätt
Agrostemma githago subsp. githago
Åkerklätt har troligen sitt ursprung i östra Medelhavsområdet men har fått en världsvid utbredning som åkerogräs. Den växer framför allt i höstsäd, oftast i rågåkrar men också tillsammans med vete och korn. Den är något kalkgynnad och föredrar relativt näringsrik jord, gärna lerhaltig. Åkerklätten var vanlig ännu ett stycke in på 1900-talet men har sedan snabbt minskat. Redan på 1920-talet märktes en viss minskning (Hård 1924), men i Småland kom den stora nedgången inte förrän vid seklets mitt: ännu under 1940-talet noterades åkerklätten på ett 40-tal lokaler i landskapet, men under de följande decennierna endast från 8, 6 respektive 2. Under inventeringsperioden fanns växten bara kvar som åkerogräs i fyra rutor, delvis med aktivt stöd av markägarna. Nu i slutet av 2000-talet ser man åkerklätten bara som tillfällig på skräpmark.
Åkerklätten är utsädesburen: fröna stannar till stor del kvar i kapslarna och tröskas ut tillsammans med säden för att sedan sås ut med utsädet. Eftersom arten saknar frövila kan någon fröbank inte byggas upp i marken. Den viktigaste anledningen till åkerklättens försvinnande är att gårdarnas eget, ogräsbemängda utsäde byttes ut mot ´köpesäd´, som med tiden blev allt bättre rensad. Men dessutom är åkerklätten känslig för ogräsbekämpningsmedel, och den klarar dåligt konkurrensen i dagens täta grödor (Svensson & Wigren 1982, 1983).
Funnen i 19 rutor; tidigare uppgifter från 183 rutor. Åkerklätt är känd från alla delar av Småland men var enligt Scheutz (1864) sällsynt i väster, vilket också antyds av kartan. – Gammal kulturföljeslagare.
Växten betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Åkerklätten är utsädesburen: fröna stannar till stor del kvar i kapslarna och tröskas ut tillsammans med säden för att sedan sås ut med utsädet. Eftersom arten saknar frövila kan någon fröbank inte byggas upp i marken. Den viktigaste anledningen till åkerklättens försvinnande är att gårdarnas eget, ogräsbemängda utsäde byttes ut mot ´köpesäd´, som med tiden blev allt bättre rensad. Men dessutom är åkerklätten känslig för ogräsbekämpningsmedel, och den klarar dåligt konkurrensen i dagens täta grödor (Svensson & Wigren 1982, 1983).
Funnen i 19 rutor; tidigare uppgifter från 183 rutor. Åkerklätt är känd från alla delar av Småland men var enligt Scheutz (1864) sällsynt i väster, vilket också antyds av kartan. – Gammal kulturföljeslagare.
Växten betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först angiven från Småland av Linné (1745a) genom att det småländska namnet klint angavs. En lokaluppgift, Växjö Bergunda Bergkvara, kom hos Gadd (1763).
Bygdenamn och bruk
Hos Linné (ms 1725) kallad röd kornblomma och röd klint, hos Linné (1745a) klint. De vanliga namnen i Småland var rödklint (Forsander ms 1810, noterat från Bankeryd av Vide 1966) och rödklätt (Södra Möre; Linder 1867; Tofteryd, Högsby, Blackstad; Vide 1966); i motsats till blåklint, också kallad blåklätt.
Lokaler
Lokaler efter 1977. Aneby Lommaryd i stor mängd 1978 (R. Carlsson enligt Ö. Nilsson & L.-Å. Gustafsson 1985) = Degla 1 km ONO Floadalen (7E4h 4024), rågåker, riklig 1990 (JJ), fåtalig 1999 (AoN AL), ej senare (brukningsmetoder ändrade). Emmaboda Emmaboda Lidahult (4F6h 3734), soptipp, 1 ex 1998 (Å. Svensson, belägg i LD, bestämt till ssp. githago av PL). Hultsfred Hultsfred Hultsfreds kompostgård (6G4a 2426) 2005 (TmN). Målilla Stubbhult (6G3b 0926) 1993 (TmN, belägg i Emdal), insådd av naturvårdsskäl. Högsby Fågelfors Svindla kvarn (5G8b), i åker som odlats med gammaldags råg (Anonym 1998), insådd av naturvårdsskäl. Kalmar Kalmar Tjärhovet vid Lantmännen (4G6g 1145), vid järnvägsspår, fåtalig 1993 (CrA). Oskarshamn Döderhult Emmekalv (5G7h 0944), utfyllnadsmark, 1992 (ÅR, belägg i LD, bestämt till ssp. githago av PL); Hycklinge (6G0h 1200), 1982–83 (ÅR) men känd sedan tidigare, 300 ex 1998 (ÅR); Hycklinge (6G0g 1247) 400 ex 1998 (ÅR); Linghem (6G0h 1704) 1983 (ÅR, belägg i LD); Småfällorna (6G0h 3802) utan år (S. Ejneby). Lokalerna i trakten av Hycklinge (6G0g–h) utgörs av obesprutade åkrar; klätten fanns före ca 1970 spontant på den förstnämnda, men senare förekomster beror på att arten insåtts av brukaren av naturvårdsskäl. Kristdala Krösås (6G2d 3124), gammal lycka, omschaktad jord, 20 ex 1998 (ÅR); Krösås (6G2d 2727), vägkant, 30 ex 2000, 2 ex 2002 (båda ÅR). Oskarshamn 100 m SV Bruhäll (6G0h 1940), nyfylld vägbank, 2005 (ÅR, belägg i OHN). Tingsryd Urshult Skillingsmåla, gården mellan Hättegöl och Östra Rammsjön (4E1i 45212) 1990 (JEH). Väckelsång (4E6j), försvunnen som spontan men återkommer med vildfröbladningar (Anders Johansson 1991). Torsås Söderåkra Björkenäs stugområde (3G9d 3122), skräpmark, 25 ex 1998 (TsB). Vimmerby Vimmerby Villagatan (6G8a), trädgårdsogräs, 1993 (AxL, belägg i OHN, !ThK). Västervik Västervik Jättegatans S-ände, f.d. Ludvigsdals gård (7H0a 1406), skräpmark, 1995 (RK); Kulbackens koloni (7G1j 0049), skogsbryn mot V, torrbacke, ca 1982 (BD), koloniträdgård, 1991 (RK); Markörgatan 27A (7G0j 2545), trädgårdsavfall, ca 10 ex 1994 (RK), 1 m2 2005 (RK); Trollstigen, i koloniområde (7H0a 1606), ödetomt, i jordhög, 1990 (RK). Åtvidaberg Gärdserum Finnbygget (7G9e 3232), hallonhäck i trädgård, riklig blomning 1983 (EkM).
