vildtimotej
Phleum pratense subsp. nodosum
Mer information om arten

P. bertolonii, P. pratense ssp. bertolonii

Vildtimotej växer i östra Småland i torrängsvegetation på grusåsar och backar, åkerholmar och åkerrenar; den förefaller här vara ett gammalt inslag i floran. Dessutom har den från och med 1900-talets mitt såtts in i stor skala längs järnvägar och landsvägar samt i gräsmattor. Bilden av dess ursprungliga förekomst fördunklas därigenom. Äldre belägg tyder dock på att det finns eller har funnits naturliga förekomster även i Smålands inre delar. De sparsamma litteraturuppgifterna kan inte utnyttjas eftersom underarterna länge var oklart avgränsade. 

Första fynd

Första bevarade belägg insamlades i början av 1800-talet av Wallman i Hylte Långaryd Landeryd ´i en äng vid ån vid Landeryds Hvagtargård´ (belägg i S) (belägg i S). Kanske togs det 1820, eftersom ett daterat Wallman-belägg från Landeryd av linsnärja Cuscuta epilinum finns från det året. – Först publicerad från Kalmar Kalmar (Westerlund 1852b under namnet P. pratense × nodosum); belägg saknas men eftersom växten är spridd i torrängsvegetation kring Kalmar kan uppgiften accepteras.

Utbredning

Funnen i 400 rutor; tidigare säkra uppgifter från 9 rutor. Ganska vanlig kring och söder om Kalmar samt i nordvästra Småland, ganska sällsynt i resten av landskapet. – Gammal kulturföljeslagare, men i stor utsträckning en ny och bofast inkomling.

Lokaler

Tidigare, belagda uppgifter.
Hylte Långaryd se primäruppgifter.
Jönköping Skärstad Vättersmålen, torrmark, 1977 (B. Fingalsson i SVätt).
Kalmar Åby Björnö, sandmark i Åby nr 7, 1967 (H. G. Bruun i UME); Byrum, vägkant under ekar vid Ola Carlssons, 1968 (H. G. Bruun i UME).
Nässjö Barkeryd 1875 (G. W. Montelin i LD).
Vimmerby Pelarne Grumstorp ca 1850 (Zetterstedt i LD, !R. Sterner 1956).
Värnamo Nydala Karlsnäs, vägkant, 1945 (H. Hjelmqvist i LD).
Västervik Västervik Segersgärde utan år (anonym i S under namnet Alopecurus geniculatus [kärrkavle], ombestämning ThK 1985).

karta