svedjenäva
Geranium bohemicum
Mer information om arten

Svedjenäva är en östlig art, som i Sverige har sin sydvästgräns i Småland (frånsett ett äldre fynd i Blekinge). Den ettåriga växten uppträder särskilt på skogsbrandfält eller på brandfläckar. Man finner den dock även på andra solvarma och vegetationsfria ställen, t.ex. i vägskärningar och sydvända slänter, utmed skogsbilvägar, intill stora block och på hyggen. Någon gång uppträder den som ogräs i trädgårdsland.

Arten är en pionjär, som bara förmår växa i successionens allra första stadier, när jorden ligger nyblottad och näringsrik. Den kan blomma ymnigt året efter en brand men redan året därpå brukar plantorna vara små och fåtaliga. Därefter brukar den vara osynlig fram till nästa brand. Dess frön finns dock i marken; de kan bevara grobarheten i åtminstone 80 år (Dahlgren 1943) och förmodligen ännu längre. – Det är väl känt att stark upphettning stimulerar frögroningen (se t.ex. Dahlgren 1943), och Rühling (1997) påpekar att det kan finnas ett samband mellan varma somrar och rik förekomst av svedjenäva året efter.

Svedjenävans livsstrategi är anpassad till den boreala barrskogsmiljön, där bränder under naturliga förhållanden inträffar relativt ofta. Arten gynnades starkt under tider när svedjande och kolning förekom allmänt. Det framgår bland annat av att ståndorten på etiketter till äldre belägg ofta anges vara just svedjeland. Arten förekom för hundra år sedan ända ner i socknarna vid blekingegränsen. I Emmaboda Långasjö uppträdde den 1903 ´på svedjeland, där råg såddes omkring´, och i Torsås Gullabo Karsjö var den en gång ´ej sällsynt på svedjeland´ (detaljer, se lokaluppgifter). – Troligen gynnades svedjenävan också av hyggesbränningarna efter andra världskriget.

Eftersom skogsbränder numera bekämpas effektivt kommer artens fröreserver successivt att minska.

Svedjenävan har ibland ansetts vara införd till Sverige med finsk svedjeråg på 15- och 1600-talen (Heintze 1908, Almquist 1929). Detta ter sig för Smålands del osannolikt, eftersom landskapet inte berördes av den finska kolonisationen. Hypotesen, som tillkom innan man förstått att bränder ingår i naturskogens dynamik, är inte längre aktuell.

Första fynd

Först publicerad som svensk i Liljeblads flora: ´V[äxer] på svedjeland, Smol.´ (Liljeblad 1792). Den första sockenanknutna uppgiften är från Västervik Västra Ed 1814: ´på Svedjeland i Eds sn´ (Rosén ms 1814).

Utbredning

Funnen i 134 rutor; tidigare uppgifter från 88 rutor. Ganska vanlig i nordöstra Småland; mycket sällsynt eller saknas i resten av landskapet. – Ursprunglig.

Lokaler

Lokaler i söder och väster.
Emmaboda Långasjö mellan Långasjö by och Parismåla, ´på svedjeland, där råg såddes omkring´, 1903 (E. Elgqvist enligt Dahlgren 1943).
Hylte Jälluntofta 700 m SSV kyrkan (5D5c 2320), vägren, 1987 (LEP LtS, belägg i LD). Långaryd Nyarp (5C5j 2747), blottad jord (tidigare lägereld) i gräsmark, 1990 (TmN, !ThK). Skärstad 500 m V Hulsingstorp 1977 (RC).
Jönköping Huskvarna (Gadamer ms 1919). Jönköping 300 m SO Dunkehalla kapell (7E1a 3016), skräpmark, 1988 (HT). Skärstad 900 m VSV Hulsingstorp, hygge, 1977 (RC).
Kalmar Karlslunda Idehult (Hebert 1884). Mortorp 1865 (J. Lindén i S). Ryssby (Scheutz 1857). Åby Sporsjö (Westerlund 1852b).
Lessebo Ekeberga Grönahult, gården i S (4F9f 3332), vid gödselbrunn, 1 ex 1987 (ThK, belägg hos finnaren).
Nybro Nybro på en avstjälpningsplats, ett par ex 1916 (C. A. Andersson enligt Dahlgren 1943).
Nässjö Norra Solberga 450 m VSV Dunder (6E9i 1945), ytterslänt på grusväg, mot hygge, sydexponerat, 2002 (AK). 
Tingsryd Urshult 1905 (E. Rundkvist i LD).
Torsås Gullabo Karsjö många belägg från 1886 (C. A. Andersson i OHN) till 1893 (densamme i LD), ´för omkr. 30 år sedan [1890-talet] ej sällsynt på svedjeland´ (C. A. Andersson enligt Sterner ms 1). Söderåkra 1888 (E. Andersson i UPS). Torsås Strömby på svedjeland, 1885 (T. Brandt i UPS), Strömby 1888 (C. Areskog i LD och UPS, O. Holmqvist i LD och S och T. Petersson i GB PerBrahe S och UPS).
Tranås Säby flerestädes på svedjor (Ennes ms 1823); 950 m SO Lilla Övrarp (7F7a 4132), störd vägkant, 3 ex 1991 (JJ); Romanäs 1931 (von Rosen & Åkerblom, G. ms 1931); 450 m V Sjövik (7F6b 1704), brandmark på husgrund, ca 10 ex 1992 (JJ, !ThK); Sommen 1888 (E. Jäderholm i Norrk); Tranås 1912 (J. Persson i LD).

Osäker uppgift. 
Jönköping Skärstad Östra Vätterstranden–Skärstadsdalen, Nyängen (7E3c 3-1-) (Cairén & Bylund 1978); uppgiften behöver verifieras.

karta