Svedjenäva är en östlig art, som i Sverige har sin sydvästgräns i Småland (frånsett ett äldre fynd i Blekinge). Den ettåriga växten uppträder särskilt på skogsbrandfält eller på brandfläckar. Man finner den dock även på andra solvarma och vegetationsfria ställen, t.ex. i vägskärningar och sydvända slänter, utmed skogsbilvägar, intill stora block och på hyggen. Någon gång uppträder den som ogräs i trädgårdsland.

Arten är en pionjär, som bara förmår växa i successionens allra första stadier, när jorden ligger nyblottad och näringsrik. Den kan blomma ymnigt året efter en brand men redan året därpå brukar plantorna vara små och fåtaliga. Därefter brukar den vara osynlig fram till nästa brand. Dess frön finns dock i marken; de kan bevara grobarheten i åtminstone 80 år (Dahlgren 1943) och förmodligen ännu längre. – Det är väl känt att stark upphettning stimulerar frögroningen (se t.ex. Dahlgren 1943), och Rühling (1997) påpekar att det kan finnas ett samband mellan varma somrar och rik förekomst av svedjenäva året efter.

Svedjenävans livsstrategi är anpassad till den boreala barrskogsmiljön, där bränder under naturliga förhållanden inträffar relativt ofta. Arten gynnades starkt under tider när svedjande och kolning förekom allmänt. Det framgår bland annat av att ståndorten på etiketter till äldre belägg ofta anges vara just svedjeland. Arten förekom för hundra år sedan ända ner i socknarna vid blekingegränsen. I Emmaboda Långasjö uppträdde den 1903 ´på svedjeland, där råg såddes omkring´, och i Torsås Gullabo Karsjö var den en gång ´ej sällsynt på svedjeland´ (detaljer, se lokaluppgifter). – Troligen gynnades svedjenävan också av hyggesbränningarna efter andra världskriget.

Eftersom skogsbränder numera bekämpas effektivt kommer artens fröreserver successivt att minska.

Svedjenävan har ibland ansetts vara införd till Sverige med finsk svedjeråg på 15- och 1600-talen (Heintze 1908, Almquist 1929). Detta ter sig för Smålands del osannolikt, eftersom landskapet inte berördes av den finska kolonisationen. Hypotesen, som tillkom innan man förstått att bränder ingår i naturskogens dynamik, är inte längre aktuell.