havsnarv
Spergularia media
S. maritima
Den fleråriga havsnarven är vanlig på svenska västkusten och finns spridd även på Öland och Gotland. I dessa områden växer den såväl i havsstrandängar som på klippstränder. I Småland påträffas den däremot endast i springor på saltstänkta, gärna nordostexponerade strandklippor; saltgräs Puccinellia capillaris är ofta den enda följearten.
Funnen i 22 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Vanlig från Västervik Loftahammar söderut till Oskarshamn Misterhult; längre söderut endast i Döderhult. – Ursprunglig.
Den fleråriga havsnarven är vanlig på svenska västkusten och finns spridd även på Öland och Gotland. I dessa områden växer den såväl i havsstrandängar som på klippstränder. I Småland påträffas den däremot endast i springor på saltstänkta, gärna nordostexponerade strandklippor; saltgräs Puccinellia capillaris är ofta den enda följearten.
Funnen i 22 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Vanlig från Västervik Loftahammar söderut till Oskarshamn Misterhult; längre söderut endast i Döderhult. – Ursprunglig.
Första fynd
Bortsett från en rad osäkra uppgifter (se nedan) först noterad av A. F. Holmgren (ms 1847, under namnet Lepigonum rubrum β medium) från Västervik Loftahammar Städsholmen och först publicerad av Kindberg (1857, under namnet L. medium); Kindberg angav lokalen till ´Vestervik´ men kan ha avsett den nämnda förekomsten i Loftahammar.
Variation
Oftast har fröna hos havsnarv en bred och tydlig vingkant, men en sådan saknas hos alla kontrollerade småländska exemplar.
Lokaler
Exempel på lokaler. Oskarshamn Döderhult (M. G. Sjöstrand enligt Scheutz 1857); Furön (N. J. Scheutz enligt Sjöstrand 1863), 1915 (H. E. Johansson i S), Furö, Södra Ö (6G0j 0-4-), klippstrand, 2000 (ÅR); Runnö Rödskär 1928 (R. Sterner i S). Misterhult (M. G. Sjöstrand enligt Scheutz 1857); Blå Jungfrun, klippspringor i stormbältet på norra udden, 1914 (G. E. Du Rietz i LD och UPS) = Lervik (5H9b 3247), 1984 (I. Ottosson); Boskärs N-udde (6H4b 3325) 1986 (RK); Brunnskär (6H4b 4-1-) 1988 (ÅR, belägg i OHN); Huvfallsö, S stranden (6H5b 2313) 1987 (RK, !ThK); Kyrkgångsskär, Svarteudden (6H3a 3147) 1992 (RK); Rågårdsskär (6H4a 3743) 1988 (ÅR); Stora Ljungskär (6H4b 3919) 1984 (RK); Strupö Ljungskär (6H5b 1928) 1988 (RK, !ÅR); Törnskär (6H4b 4712), klippspricka, 1991 (RK); Vinö, Oxnabbshällen (6H5a 1146), diabas, 1993 (RK); Örö, bergtunga V slipen (6H6b 2920) 1988 (RK); Österskär (6H5b 2-3-) (R. Karlsson 1995). Västervik Loftahammar Eriksudde (7H1a 0249) 1999 (RK); Höga Flåten (7H1c 1501) 1998 (RK); Kläppen 1891 (R. Hamilton i UPS) = Storkläppen, ön V om huvudön (7H2c 3617), klippspringa ca 10 m upp i berget, 1988 (BD); Lilla Sandholmens NV-udde (7Ha 0331) 1990 (RK); Sladö (Stenar ms 1950); Sladö ask, N-stranden (7H1b 2143), klippor, 1988 (RK); Städsholmen 1847 (A. F. Holmgren ms 1847), 1911 (G. Erdtman i S); Städsholmen, Stora Sälskär, 1959 (A. Olsson i UPS, bestämning ThK 1988); Städsholmen, kring SV-udden (7H3c 0702), klippspringa uppe i berget, 1989 (BD, belägg i Vvik); Äskeskär 400 m O bebyggelsen (7H1b 0521), klippor, 1988 (RK, belägg i OHN). Västervik 1902 (C. Pleijel i S); 200 m SO Skansholmen, Lomhällen (7H0a 1034) ca 1986 (BD, !ThK); Låga Flåten (7H1c 1403), skär, 1998 (RK); Långskär (7H0b 0205), klippor, 1985 (RK, !ThK); Stångskär (7H0b 1-0-), klippspringa, 1987 (BD, belägg i Vvik, !ThK). Västrum Bussan, NÖ udden (6H8b 3025), klippor, nära stranden, 1987 (RK, belägg i OHN); Flatholmens NV-udde (6H8b 4404) 1993 (RK); Grössleskär (6H9b 4621) 1987 (RK); Horsskär (6H9a 1747), klippor, 1988 (RK); Händelöp, SO-uddens spets (6H8b 4713), 1990 (GB, belägg hos finnaren); Norra Älgsbådarna (6H9b 0142), klippor, 1988 (RK, belägg i OHN); Norrskäret (6H7b 4525), klippor, 1987 (RK, !ÅR); Stora Karten (6H9b 4926) 1987 (RK); Stora Tängsholmen (6H7a 4848) 1999 (RK); Stora Tängsholmen på NÖ udden (6H8a 0046 1999 (RK); Vituddsskär (6H9b 4526) 1987 (RK).
Osäkra uppgifter. Kalmar Kalmar hos Forsander (ms 1820 under namnet Arenaria maritima) och Rosén (1814 under namnet A. rubra var. maritima) gäller sannolikt saltnarv S. salina; saltnarv och havsnarv var vid den tiden inte skilda. Senare uppgifter i 1800-talslitteraturen (och spökande ännu hos Sterner 1945!) går tillbaka på D. G. Petersson (ms) och Westerlund (1852a, b) och får anses bottna i felbestämningar och/eller oklar artuppfattning. Västervik Västervik (Kindberg 1857, Scheutz 1857, Sjöstrand 1863); uppgiften gäller enligt Scheutz (1872) saltnarv S. salina.
Osäkra uppgifter. Kalmar Kalmar hos Forsander (ms 1820 under namnet Arenaria maritima) och Rosén (1814 under namnet A. rubra var. maritima) gäller sannolikt saltnarv S. salina; saltnarv och havsnarv var vid den tiden inte skilda. Senare uppgifter i 1800-talslitteraturen (och spökande ännu hos Sterner 1945!) går tillbaka på D. G. Petersson (ms) och Westerlund (1852a, b) och får anses bottna i felbestämningar och/eller oklar artuppfattning. Västervik Västervik (Kindberg 1857, Scheutz 1857, Sjöstrand 1863); uppgiften gäller enligt Scheutz (1872) saltnarv S. salina.
