knippfryle
Luzula campestris
Knippfryle är en karaktärsväxt för torr, lågvuxen, örtrik gräsmark. Den föredrar ljusöppna platser, t.ex. hällmarker eller betade grusåsar och backar, där den betesgynnade arten ofta kan förekomma i stor mängd (grässvålen får då en karakteristisk gulbrun ton). På åkrar som lagts ut som permanent betesmark kan den snabbt bli helt dominerande. Arten tål gödsling relativt väl men är känslig för igenväxning. – Knippfryle är även vanlig i gräsmattor samt på åkerrenar och markvägar.
Första fynd
´Örterna, som allmänt växte i ängarna kring Ekesjö [Eksjö Eksjö], voro: … Juncus capitulis psyllii …´ (Linné 1745b); iakttagelsen gjordes 1741. – Linné räknade visserligen in ängsfryle L. multiflora i det han kallade knippfryle, men med tanke på förekomstsättet och tidpunkten, 22 maj, rörde det sig troligen här om knippfryle i dagens mening.
Bygdenamn och bruk
sotare (Hallaryd, Ålem; J. Christoffersson ms 1993b), svarta sotare (Säby; J. Josefsson); snusgubbe (Vimmerby; Bruce ms 2); morfars skägg (Målilla; Bruce ms 2); lusaborste (Hallingeberg; Bruce ms 2); farfaders byxor (”farfanns byxa”; Väckelsång; Vide 1966). Namnet kornblomma, som användes om flera växter som blommar vid kornsådden, är antecknat från Drev och gäller där enligt Vide 1966 en Luzula-art, förmodligen denna.
Utbredning
Funnen i 1396 rutor; tidigare uppgifter från 216 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.