Ängshaverrot växer på torr eller måttligt torr, öppen, helst grusig jord. Den förekommer framför allt på vägkanter, järnvägsområden och skräpmark, men man finner den även kring gårdar, på åkerrenar och i ohävdad ängsmark. Arten fanns redan i början av 1800-talet vid några större gårdar; möjligen har den från början odlats där för sina ätliga rötter. Den fick senare stor spridning utmed järnvägsnätet. Idag sprids den framför allt med vägtrafiken.
Funnen i 896 rutor; tidigare uppgifter från 184 rutor. Vanlig i nordöstra hälften av Småland, ganska vanlig i resten av landskapet (längst i sydväst dock ganska sällsynt). – Gammal kulturföljeslagare.