blyfibbla
Hieracium plumbeum
H. caesium
Blyfibbla är en vittspridd art, känd från Skåne norrut till Jämtland och Ångermanland. Den växer framför allt i bergbranter men kan även påträffas på slagg, i sprängsten och på vägkanter.
Funnen i 15 rutor; tidigare uppgifter från 19 rutor. Riklig och konstant i bergen kring Vättern, i övrigt sällsynt, ej säkert känd från sydvästra delen. – Ursprunglig.
Blyfibbla är en vittspridd art, känd från Skåne norrut till Jämtland och Ångermanland. Den växer framför allt i bergbranter men kan även påträffas på slagg, i sprängsten och på vägkanter.
Funnen i 15 rutor; tidigare uppgifter från 19 rutor. Riklig och konstant i bergen kring Vättern, i övrigt sällsynt, ej säkert känd från sydvästra delen. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast insamlad 1861 i ´norra Småland´ (anonymt belägg i UPS). Det första lokaliserade exemplaret togs i Jönköping Gränna 1862 av K. A. Belfrage och J. N. Åkermark (belägg i GB). – Första tryckta, mera trovärdiga uppgift finns hos Hartman (1870), där H. bifidum publicerades från bergen vid Vättern samt från Pustanäs i Nässjö Malmbäck; från båda platserna finns det belägg.
Lokaler
Samtliga lokalerAneby Lommaryd Nobynäs 1890 (G. M. Stierngranat i S). Marbäck Stalpet 1869 (anonym [troligen C. J. Lindeberg] i S), 1919 (P. A. Issén i S). Eksjö Ingatorp 1892, 1895 (båda H. Dahlstedt i S). Gislaved Stengårdshult 400 m SSV Gunnarsbo (6D6f 3244), slaggutfylld örtrik vägkant, 2005 (LtS). Hultsfred Målilla 250 m SO Åsen (6F3i 4347), torr grässlänt i tallskogsbryn, 2005 (TmN); 400 m NO sjön Äntens nordspets (6F4i 1826), vägkant i högmosse, 2003 (TmN). Mörlunda Moreravinen 50 m NV More kastell (5F9j 0847), hHög, sydvänd rasbrant med gles ek, 2001 (JC, belägg hos finnaren). Virserum 500 m VNV Tinnsebo (6F0i 0210), skuggig, lövrik, artrik brantfot och sluttning, 2003 (TmN). Högsby Fågelfors Mörtsjöbergen 750 m V Sjöfällan (5G9a 0639), bergkrön ovanför sjö, på tunn jord (hälleflinta), 2002 (JC, belägg hos finnaren). Jönköping Gränna många belägg från 1862 (K. A. Belfrage & J. N. Åkermark i GB) till 1896 (J. E. Lundequist i S); Aranäs 1887 (F. Areschoug i LD); Brahehus många belägg från 1873 (C. J. Lindeberg i S) till 1992 (B. Hallqvist i LD), Brahehus omedelbart V ruinväggen (7E7e 2332), krönet av västvänd bergbrant, 2000 (JC, belägg hos finnaren); Grännabergen utan år (C. J. Lindberg i UPS); ´in montibus præruptis ad lacum Wettern Smolandiæ adjacentisque Ostrogothiæ [klippstup vid sjön Vättern i Småland nära Östergötland]´, 1860-talet (C. J. Lindeberg i GB S och UPS). Hakarp Brunstorp 1874 (J. E. Zetterstedt i PerBrahe). Huskvarna Huskvarnabergen 1865 (J. E. Zetterstedt i UPS under namnet H. bifidum), 1891, 1892 (C. O. von Porat i PerBrahe S och UPS); lusthuset vid ´Utsikten´ (7E1b 3945), klippor i lövskog (mest ek) ovanför hög brant, 2000 (JC, belägg hos finnaren). Månsarp Taberg många belägg och uppgifter 1866 (J. E. Zetterstedt i UPS) till 1935 (Lundin 1925, foto), Taberg (6D9j), helt dominerande art på exponerade klippor, i synnerhet på sprängningar och i dagbrotten, 2005 (T. Tyler 2005a). Skärstad Vista kulles västbrant (7E3b 0336), grönstensklippor och sprängsten i vägskärning, 2003 (T. Tyler i LD). Mönsterås Fliseryd 200 m OSO Lilla Hällegölens sydspets (5G7e 3533) 2006 (JC). Norrahammar 1919 (K. Johansson i S). Rogberga Tenhult 1894, 1896 (båda P. Söderlund i S). Visingsö utan år (C. J. Lindeberg i UPS). Nybro Madesjö 1903 (K. Johansson i S och UPS). Nässjö Forserum 1893 (I. Svalander i PerBrahe). Malmbäck 1861 anonym i UPS; kanske Pustanäs, varifrån H. bidifum uppavs av Hartman 1870), (6E6d 1608), banvall nedom bergbrant, 2004 (LtS). Nässjö Gissebäck station 1924 (G. Haglund i S). Oskarshamn Döderhult 300 m SSO södra avfarten från gamla riksvägen mot Södra Vånevik (5G7h 0942), industritomt, 2001 (JC, belägg hos finnaren). Kristdala Risinge, kant av stig vid i djup bäckravin, i sol, 1974 (ThK, belägg i S). Torsås Torsås 200 m N Gäddtorpet (3G9b 3717), landsvägskant, i skogsbryn, 1983 (ThK, belägg i LD och S). Vimmerby Locknevi 900 m öster om Storös nord(väst)ligaste udde (7G2c 2132), sydvänd bergbrant mot sjö, hyggeslucka i hälltallskog, 2004 (JC). Västervik Västra Ed Blidstena 1865 (A. P. Gustafsson i LD). Växjö Drev 1881 (G. E. Hyltén-Cavallius i S); Braås (G. E. Hyltén-Cavallius 1880 under namnet H. caesium; odaterat belägg i S), 1898 (O. Köhler i LD och S).
Osäkra uppgifter. Namnet H. caesium användes tidigare i mycket vid omfattning, och äldre uppgifter som inte styrks av belägg har därför lämnats därhän. – Alvesta Moheda Lidsjö 1876 (Hyltén-Cavallius 1880 under namnet H. caesium); ett belägg i LD, samlat av G. E. Hyltén-Cavallius 1876, är felbestämt. Hylte Femsjö 1835 (E. Fries, Herbarium normale II: 10 i GB och LD under namnet H. Lawsonii, jämför E. Fries 1835 sid 392); bestämningen är osäker. Södra Unnaryd 1908 (O. H. Gadamer i GB); bestämningen till H. caesium överstruken. Kalmar Ryssby Ryssbylund 1865 (C. E. Liljenstolpe i Oge under namnet H. caesium); belägget är ej granskat. Växjö Drev Braås 1817 (E. Fries 1814–24 under namnet H. caesium); arten är känd från lokalen, men ett samtida belägg (i Thunbergs herbarium i UPS) förefaller vara stänkfibbla H. basifolium. Öjaby 1898 (N. Kuylenstierna och C. Kuylenstierna i OHN); belägg ej granskat.
Osäkra uppgifter. Namnet H. caesium användes tidigare i mycket vid omfattning, och äldre uppgifter som inte styrks av belägg har därför lämnats därhän. – Alvesta Moheda Lidsjö 1876 (Hyltén-Cavallius 1880 under namnet H. caesium); ett belägg i LD, samlat av G. E. Hyltén-Cavallius 1876, är felbestämt. Hylte Femsjö 1835 (E. Fries, Herbarium normale II: 10 i GB och LD under namnet H. Lawsonii, jämför E. Fries 1835 sid 392); bestämningen är osäker. Södra Unnaryd 1908 (O. H. Gadamer i GB); bestämningen till H. caesium överstruken. Kalmar Ryssby Ryssbylund 1865 (C. E. Liljenstolpe i Oge under namnet H. caesium); belägget är ej granskat. Växjö Drev Braås 1817 (E. Fries 1814–24 under namnet H. caesium); arten är känd från lokalen, men ett samtida belägg (i Thunbergs herbarium i UPS) förefaller vara stänkfibbla H. basifolium. Öjaby 1898 (N. Kuylenstierna och C. Kuylenstierna i OHN); belägg ej granskat.
