kransborre
Marrubium vulgare
Kransborre har en stor utbredning i Eurasien och Nordafrika. I Sverige är den känd norrut till Uppland men är nu försvunnen utom på några få platser på Öland och Gotland. Den är bunden till mer eller mindre torra, näringsrika, konkurrensfria ytor. I senare tid har den mest setts på gårdsplaner, gårdskanter, bygator och vid ekonomibyggnader; enligt äldre floror var de småländska biotoperna åkrar, vägar, gator och byar.
I Småland har arten, bortsett från tre tillfälliga förekomster i Kronobergs län, i stort sett varit inskränkt till Kalmar län, resten av Emådalen samt Vätterbygden, troligen eftersom den är värmekrävande. I Kalmar län och Emådalen tycks den tidigare ha varit spridd, även om uppgifter som ´Kalmar Län ömnigt´ (C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826), ´från Madesjö till Kalmar ymnig´ (Scheutz 1862) och tidiga utsagor om allmän förekomst i Kalmar (Sjöstrand 1831, Moqvist 1848, Westerlund 1852b) kanske väl mycket influerats av enstaka rika förekomster. Tillbakagången tycks i Småland ha börjat mot slutet av 1800-talet – mera än hälften av uppgifterna är från tiden före 1870 – men ännu på 1920-talet fann man arten flerstädes i Kalmar län. De senaste fynden är från Västervik Hjorted 1935, Mönsterås Mönsterås 1940, Högsby Långemåla 1952 och Hultsfred Järeda Marghult 1974 (belägg i LD). På denna sista lokal uppgavs det vara ´många ex´ 1974–75 och växten skulle vara ´helt naturaliserad i en torrängsslänt på sand´ (Nilsson & Gustafsson 1978). Den har dock inte blivit sedd där senare. – Under de senaste tio åren har arten setts två gånger som tillfällig på soptippar (Kalmar Ljungby och Tingsryd Tingsås; detaljer nedan).
Växten har under antiken och medeltiden i Syd- och Mellaneuropa varit brukad i medicinen, och detta har lett till antagandet att den skulle vara förvildad från gammal odling som läkeväxt i Sverige. Åtminstone för Smålands del finns det ingenting som stöder detta: växten omnämns ingenstans som odlad eller förvildad. Eftersom kransborren sannolikt inte har odlats de senaste 200 åren finns det heller inget stöd för antagandet att arten skulle ha försvunnit till följd av att denna odling upphört. Tillbakagången kan nog fullt ut förklaras av ändrade omvärldsförhållanden (minskad djurhållning, igenväxning, mekanisk och kemisk röjning).
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 57 rutor. – Gammal, nu försvunnen kulturföljeslagare (aktuella fynd är tillfälliga).
Kransborre betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
I Småland har arten, bortsett från tre tillfälliga förekomster i Kronobergs län, i stort sett varit inskränkt till Kalmar län, resten av Emådalen samt Vätterbygden, troligen eftersom den är värmekrävande. I Kalmar län och Emådalen tycks den tidigare ha varit spridd, även om uppgifter som ´Kalmar Län ömnigt´ (C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826), ´från Madesjö till Kalmar ymnig´ (Scheutz 1862) och tidiga utsagor om allmän förekomst i Kalmar (Sjöstrand 1831, Moqvist 1848, Westerlund 1852b) kanske väl mycket influerats av enstaka rika förekomster. Tillbakagången tycks i Småland ha börjat mot slutet av 1800-talet – mera än hälften av uppgifterna är från tiden före 1870 – men ännu på 1920-talet fann man arten flerstädes i Kalmar län. De senaste fynden är från Västervik Hjorted 1935, Mönsterås Mönsterås 1940, Högsby Långemåla 1952 och Hultsfred Järeda Marghult 1974 (belägg i LD). På denna sista lokal uppgavs det vara ´många ex´ 1974–75 och växten skulle vara ´helt naturaliserad i en torrängsslänt på sand´ (Nilsson & Gustafsson 1978). Den har dock inte blivit sedd där senare. – Under de senaste tio åren har arten setts två gånger som tillfällig på soptippar (Kalmar Ljungby och Tingsryd Tingsås; detaljer nedan).
Växten har under antiken och medeltiden i Syd- och Mellaneuropa varit brukad i medicinen, och detta har lett till antagandet att den skulle vara förvildad från gammal odling som läkeväxt i Sverige. Åtminstone för Smålands del finns det ingenting som stöder detta: växten omnämns ingenstans som odlad eller förvildad. Eftersom kransborren sannolikt inte har odlats de senaste 200 åren finns det heller inget stöd för antagandet att arten skulle ha försvunnit till följd av att denna odling upphört. Tillbakagången kan nog fullt ut förklaras av ändrade omvärldsförhållanden (minskad djurhållning, igenväxning, mekanisk och kemisk röjning).
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 57 rutor. – Gammal, nu försvunnen kulturföljeslagare (aktuella fynd är tillfälliga).
Kransborre betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först noterad från Småland av Linné i Växjö Skatelöv vid Huseby (´Hosaby´) bruk 13 augusti 1741 enligt Öländska och Gotländska Resa (Linné 1745b). Den är ej sedd senare där men däremot vid Ströby i samma socken (se lokalförteckningen).
Lokaler
Samtliga lokaler. Alvesta Skatelöv Huseby se primäruppgift; Ströby (Hjelmgren enligt Scheutz ms, Scheutz 1871). Aneby Lommaryd Nobynäs sent 1700-tal (Törner ms). Emmaboda Algutsboda 1863 (anonym i LD). Hultsfred Järeda Fröreda (A. A. W. Lund enligt Scheutz 1871); Klövdala 1824 (Svensson ms 1825), 1829 (Arenius ms 1829); Marghult, sandkulle utmed vägen från Skinskälla, 1974 (S. Stenstorp & G. Nelin i LD, Nilsson & Gustafsson 1978, Projekt Linnés arkiv i S). Mörlunda före 1866 (Björkgren ms 1865, Johansson ms 1866); 1867 (O. Ålander i LD S och UPS); Mörlunda, ´gator h. o. d.´ 1822 (Blomberg ms 1822); Stora Sinnerstad 1825 (Lundwall ms 1826); Tillingeberg, 1900-talet (G. A. Gunnarsson i *); Åkerö soldattorp 1824 (Lundwall ms 1824). Tveta före 1866 (Björkgren ms 1865, Johansson ms 1866). Högsby Högsby (Scheutz 1862). Långemåla Källtorp vid ladugård, 1952 (R. Sterner enligt Calypso). Jönköping Gränna (Lindeberg 1845, Scheutz 1857); Sicklamålen ca 1890 (P. von Krusenstierna i Klm); Uppgränna, Svinvallen 1825 (Forsander ms 1812–20). Jönköping omkring Jönköping ´wid wägar och gårdar, ibland i åkrar´ (Wåhlin 1769). Skärstad (Forsander ms 1836). Visingsö 1880 (O. Svanström i PerBrahe); Kumlaby vid gamla kyrkan, 1878–79 (Zetterstedt 1879). Kalmar Förlösa Ödingstorp, sparsamt (G. Haglund enligt Sterner ms 1). Halltorp 1865 (S. J. Enander i S). Hossmo Binga (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); Rinkaby 1885 (S. Murbeck i LD). Kalmar (Forsander ms 1820), (C. M. Nymans herbarium i S), allmän (Sjöstrand ms 1831, Moqvist 1848, Westerlund 1852b), 1920 (A. Levan i LD); Berga 1819 (J. W. Zetterstedt i LD), 1847, 1848 (Westerlund ms 1847, ms 1844–52); Skällby (Sterner 1933). Karlslunda 1884 (H. Holmström i OHN). Ljungby Konungaryd 1920 (P. Johansson i OHN); Moskogen (4G7e 0723), soptipp, 1 ex 2004 (E. Ljungstrand m.fl.). Ryssby Revsudden; Rockneby (båda Sterner 1933); Ryssby (H. Bruun enligt Sterner ms 1)¸ Ryssbylund 1865 (C. E. Liljenstolpe i Oge). Åby Melby, måttligt (G. Haglund enligt Sterner ms 1). Mönsterås Mönsterås hamn 1940 (Å. Domeij i OHN). Ålem Pataholm, gata, 1928 (R. Sterner i S). Nybro Kristvalla Backen 1920 (P. Johansson i OHN). Madesjö kyrka på kyrkbacken omkring ringmuren 1818 (Forsander ms 1812–20). Oskarshamn Döderhult Odelsjö 1919 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Påskallavik 1922 (F. Hård i GB); Århult utan år (L. Cederkvist i OHN), 1910 (G. Linderoth i OHN). Kristdala 1860-talet (W. T. Regnéll i WRe). Misterhult Jämserum (Wahlenberg ms 1821); Tjustgöl 1833 (Lindhagen ms 1833). Oskarshamn 1903 (O. Köhler och Y. Stjernspetz, båda i S; sparsamt enligt Köhler ms 1913). Tingsryd Tingsås Elsemåla (4F2a 3816), 1 ex 2001 (Niordson 2002). Torsås Torsås 1873 (P. Thorin i S); Ilingetorp 1867 (P. Petersson i S och UPS); Strömby 1886 (A. Anderssoni OHN). Valdemarsvik Tryserum vid logen 1847 (Häger ms 1847). Vetlanda Alseda allmän (Goldkuhl & Westerlund 1851); Ädelfors 1824 (Forsander ms 1812–20), 1870 (C. Lindman i S), 1870 (C. Lindman i S). Vetlanda 1900 (K. Holm i LD). Ökna 1851 (Hultman enligt Westerlund ms 1851). Vimmerby Rumskulla 1841 (Pihl ms 1841). Vimmerby sent 1700-tal (Ljungh ms), 1824 (Bergman ms 1825), 1837 (Ahlström ms 1837), 1858 (Rosin ms 1859); Tuppen, vid vägen (A. A. W. Lund 1863); Åbro 1872 (P. Dusén enligt Calypso). Västervik Västervikstrakten flerstädes (Lundin 1933). Dalhem gästgivaregård 1841 (Faberz ms 1841). Gamleby Högsby, ladugård, 1828 (Ringstrand ms 1829). Hjorted Boarum 1935 (Elmin i S); Falsterbo 1847 (Goldkuhl ms 1847); Flugebro (Östberg ms 1867). Loftahammar Aleglo 1873 (N. C. Kindberg i UPS). Västervik sent 1700-tal (Ljungh ms), 1839 (O. Pontén i S), 1851 (Engstrand ms 1852), 1859 (G. Sandelius enligt Calypso); 1886 (Löfvenskiöld i LD); ´vid Röda qvarn straxt vid Wk allmänt´, 1820 (Hallberg ms 1820). Västra Ed Troserum 1835 (Holmgren ms 1835). Västrum prästgård, gata, 1837 (Ingeström ms 1837); Slingsö 1846 (L. M. Holmberger 1847a). Överum ´på en kulle´, 1829 (Cederschöld ms 1830). Växjö Bergunda Räppe, avstjälpningsplats, 1924 (F. Nilsson enligt C. Mossberg ms). Åtvidaberg Gärdserum mellan Branthälla brygghus och ån, 1855 (Kastman ms 1855); Falerum 1843 (Hägerstrand ms 1843), 1846 (C. Ekenstam ms 1846, T. Ekenstam ms 1846).
Osäkra uppgifter. Tranås Säby Malingskog (Rönning 1996); Tranås, tillfällig, 1982 (JJ enligt Nilsson & Gustafsson 1985); dessa uppgifter måste bero på en missuppfattning. Området kring Malingskog inventerades av JJ, som dock inte känner till något fynd alls av kransborre i trakten av Tranås. Västervik Hallingeberg ´hört den med säkerhet uppgifvas för Hallingeberg´ (C. E. Gustafsson 1923); tvivelaktig andrahandsuppgift.
Osäkra uppgifter. Tranås Säby Malingskog (Rönning 1996); Tranås, tillfällig, 1982 (JJ enligt Nilsson & Gustafsson 1985); dessa uppgifter måste bero på en missuppfattning. Området kring Malingskog inventerades av JJ, som dock inte känner till något fynd alls av kransborre i trakten av Tranås. Västervik Hallingeberg ´hört den med säkerhet uppgifvas för Hallingeberg´ (C. E. Gustafsson 1923); tvivelaktig andrahandsuppgift.
