vallsenap
Sisymbrium irio
Arten har följande historik i Kalmar Kalmar. Efter det första fyndet insamlades den 1895 (A. Tullgren i GB LD PerBrahe S UPS och UME), 1904 (anonym i OHN) och 1906 (R. Sterner enligt Sterner ms 2). Därefter sågs den med högst fyra år långa luckor från 1912 (Blomqvist 1917) till 1936 (K. F. Holmström i UPS) och 1944 (G. Kjellmert i GB). Senare har den observerats 1968 (H. G. Bruun i UME) samt vid fem tillfällen från och med 1990, senast 2000 (se nedan). Fyndbristen 1944–89 beror snarare på låg botanisk aktivitet än på att arten varit borta. – Tidigare, specificerade lokaler är Barlastholmen 1927, 1929 (A. J. Snell i OHN), Fredriksskans 1916 (Blomgren 1922), 1924 och 1927 (Snell 1929); gamla gasverkstomten ca 1930 (C. A. Andersson enligt Sterner ms 1); Skeppsbron mellan järnvägsspåren, 1906 (R. Sterner enligt Sterner ms 2); Vedgårdsholmen vid magasinen 1968 (H. G. Bruun i UME); samt Ängö 1922 (N. Blomgren i LD och S).
Vallsenap är inom släktet en ovanligt småvuxen och småblommig art. Dess spontana utbredning sträcker sig från sydvästra Europa och Nordafrika österut till Indien. Arten är känd för att existera i fröbanken i städer och visa sig vid omgrävning.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från samma ruta. Mycket sällsynt. – Sen inkomling; bofast.
Vallsenap är inom släktet en ovanligt småvuxen och småblommig art. Dess spontana utbredning sträcker sig från sydvästra Europa och Nordafrika österut till Indien. Arten är känd för att existera i fröbanken i städer och visa sig vid omgrävning.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från samma ruta. Mycket sällsynt. – Sen inkomling; bofast.
Första fynd
Först publicerad av Lagerheim (1880) från Kalmar Kalmar nära hamnen; något belägg har inte bevarats.
Lokaler
Samtliga lokaler. Kalmar Kalmar tidigare fynd se ovan; 150 m O järnvägsstationen (Larmgatans mynning i P-plats) (4G6g 1742), gatkant, 1991 (SD), jordbrunnar kring planterade träd, 2 ex 2000 (MtS); Kaggensgatans skärning med fästningsvallen, P-plats (4G6g 1743), gatkant, 1990 (SD, belägg i LD och OHN, !ThK), 1992 (SD, belägg i OHN), 2 ex 2000 (CrA).