T. minus ssp. majus
Stor kustruta finns i Norden spontant endast i Danmark och på Gotland men odlas ofta (i en från den spontana rasen avvikande typ) som prydnadsväxt. Den står kvar och förvildas, särskilt på torr mark, utanför trädgårdar, i lövskogsbryn, på vägkanter och avfallsplatser.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 27 regellöst fördelade rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor. Sällsynt. – Förvildad; bofast åtminstone i Kalmar Karlslunda.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Eksjö Höreda 500 m SV Linneberg (6E7j 4739), sandig sjöstrand, införd, 1989 (RL, !ThK).
Gislaved Villstad Intaget (5D8b 3415), vid sommartorp, vägkant, 1988 (MK); 800 m SSV Misslesjön (6D0b 0411), igenväxt åker, 1989 (KJ, !ThK).
Hultsfred Mörlunda Rosenfors (6G2a 0120) 1988 (LtS).
Hylte Färgaryd Hyltebruk (5C3i 4946), soptipp, 1997 (S. Maslo, belägg hos finnaren). Södra Unnaryd Färda (5D4c 1-2-), förvildad, 1988 (NN AaP).
Högsby Högsby Solhöjden 250 m OSO huvudbyggnaden (5G9c 0849), lövskogsbryn mot väg, 1989 (JC, belägg hos finnaren). Jönköping, skräpmark, 1961 (E. Wieslander i S under namnet T. flavum, ombestämd 1986 av ThK); Kortebovägen (7E2a 1814), vägkant, 2005 (MtS). Ljungarum Rocksjön (7E1a 1232), skräpmark, 2004 (MtS).
Kalmar Kalmar Lindö 50 m V gamla epidemisjukhuset, 1967 (L. G. Bennich-Björkman i UME); Slottskyrkogården (4G6g 1434), plommonsnår, 1990 (CrA, belägg i LD, !ThK). Karlslunda Harstensbomåla 150 m NNV punkt 93,85 (4G3a 1503), trädgårdsland samt spridd i gammal, nu obetad, torräng, odlad för ca 20 år sen, 1990 (PH, belägg i LD, !ThK).
Mönsterås Mönsterås Blåbärsmossen (5G4i 4211), tipp, 1988 (ÅR); Ålebäcken (5G6i 2208), torpgrund, 1989 (ÅR, belägg i LD); Muddern (5G4h 3440), utfyllnadsmark, 1996 (ÅR). Ålem Råsnäs V om gården (5G3h 3432), vägkant, 1987 (ÅR, belägg i LD).
Nässjö Flisby Östraby, östligaste gården (7E1h 2838), vägslänt, 1989 (IB TsK, belägg i LD). Nässjö 500 m SSO Sofiero (6E8h 3600), fuktig äng vid nybyggd väg, 1998 (IB, belägg i OHN).
Oskarshamn Döderhult Påskallavik, gammal trädgård, 1966 (B. Vedelöv i OHN); Påskallaviks hamn (5G7h 2547) 1984 (HyG), vägkant, 1991 (ÅR). Oskarshamn 1915 (O. Köhler i GB LD S och UPS), 1917 (O. Köhler i GB LD UME och UPS), 1921 (O. Köhler i OHN) = järnvägsområdet 1915 (G. Linderoth i OHN), 1933 (G. Linderoth i OHN); Drevstigens tipp (6G0i 0405), tallbryn, 2006 (ÅR, belägg i OHN); Humlekärrshult (5G9h 4944), kompost, 1995 (ÅR).
Sävsjö Hjärtlanda 100 m S Ängen (6E1g 4714), dikeskant, 1992 (EP, belägg i OHN, !ThK).
Tingsryd Urshult se primäruppgifter.
Värnamo Gällaryd 100 m N Svenamo badplats (5E8c 4013), sjökant, 1990 (JS). Nydala i kanten av äng som förr tillhört skolträdgården, 1956 (Hjelmqvist ms). Värnamo 400 m NO Junkarefållen (5D8i 0703), jordtipp, 1987 (TJ, belägg i OHN, !ThK).
Västervik Hallingeberg N om Brinken (7G1f 2427), beteshage vid tomt, 2002 (RK). Törnsfall 1 km N Sandalia, vid Gamlebyviken (7G1j 4300), torpruin, 1980 (BD, belägg i Vvik, !ThK). Västervik Bibo (7H0a 1606), ängsmark på ödetomt, 1994 (RK, belägg i OHN); Målsrum O speedwaybanan (7G1j 0117), jordtipp i grustag, 1990 (RK, belägg i LD, !ThK).
Älmhult Älmhult 600 m SO kyrkan (4D4j 0223), i kort gräs mellan gata och spårområde, förut banvaktsstuga, 1989 (SK, belägg hos finnaren, !ThK).
Osäkra uppgifter.
Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a, 1811b); säkert oriktigt, eftersom arten ej finns med i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26). Färgaryd Ekenäs 1811 (E. Fries ms 1811b); osäker, eftersom Fries vid denna tid inte hade någon klar uppfattning om arterna i släktet. Södra Unnaryd kyrkogård 1810 (E. Fries ms 1810c); som föregående. Tingsryd Tingsås 1869 (P. A. Westling i S under namnet T. aquilegiifolium [aklejruta]); uppenbarligen en feletikettering. Värnamo Fryele (Forsander ms 1810) säkert fel, eftersom Forsander i senare arbeten bara upptog backruta T. simplex från socknen. – Med Thalictum minus, som anges förekomma ´ubique [överallt] in Smolandia´ i en tidig handskrift av Linné (Linne ms 1729), avses utan tvivel backruta T. simplex. Den rapporterades från Växjö Växjö i första upplagan av Flora svecica (Linné 1745a), men i andra upplagan (Linné 1755) fördes samma uppgift till backruta, som då var nyurskild.