Smålands flora - äkta johannesört

äkta johannesört

Hypericum perforatum

De citerade namnen användes ibland också om fyrkantig johannesört, och de återgivna föreställningarna kunde även gälla denna.

Äkta johannesört växer torrt och magert, på grusig eller sandig jord eller på klipphällar. Den är värmekrävande och växer helst i solöppna miljöer men påträffas även i bryn och gles, ljus skog. Kring hällar och i bergbranter anträffas den tillsammans med bägarlavar Cladonia, fårsvingel Festuca ovina samt ibland vitknavel Scleranthus perennis och vårspärgel Spergula morisonii. Vanliga ståndorter är även grusåsar, steniga backar och gräshedar liksom vägkanter, spårområden, grustag och industrimark. Liksom fyrkantig johannesört är den något beteskänslig.

Första fynd

Äkta johannesört noterades 1741 av Linné på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b under namnet Hypericum caule ancip.).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Vanliga namn var johannesblomma och johannesgräs; hos Scheutz (ms) står johannesblomster och från Värend kommer Johannesa-gräs och Midsommars-gräs (G. O. Hyltén-Cavallius 1864). Namnen är troligen införda söderifrån, eftersom växten hos oss blommar senare än på Johannes Döparens dag (midsommardagen). Bruce (ms 2) anger johannisblöda från Lönneberga (ur blomknopparna kan man gnugga en blodröd saft). I Scheutz ms förekommer också namnet mansblodsknopp. En ombildning av det latinska namnet på johannisoljan, oleum hyperici, är troligen ursprunget till ulljan (Högsby). Satans flykt, Fans flykt (Värend; G. O. Hyltén-Cavallius 1864; det senare namnet också från Fryele) är en översättning av latinets ”fuga demonum”, som syftar på växtens förmenta kraft att fördriva onda andar. – I Värend var den ”bland alla midsommars-blomster det förnämsta” och hade ”en sådan helig makt emot förgerning af onda väsen, att man därmed kan drifva sjelfve den lede fienden på flykten”. Inpluggad i tröskeln eller väggen av fähuset skyddade den kreaturen mot ”den starkaste trollbacka” (G. O. Hyltén-Cavallius 1864).

Utbredning

Funnen i 1350 rutor; tidigare uppgifter från 280 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men med lägre frekvens i väster och i fattigområdet i sydost, där den endast är vanlig. – Ursprunglig.