Smörblomma växer på nästan all slags mer eller mindre öppen mark utom den fuktigaste och den torraste – naturlig betesmark, betesvallar, gårdskanter, vägrenar, åkerkanter, bryn och skräpmark. Särskilt riklig blir den i fuktig betesmark, gynnad dels av gödslingen, dels av att den på grund av sin brännande smak inte äts av djuren. Förr var den vanlig i lite frodigare slåttermark (jämför primäruppgiften!). Vid torkning försvinner den brännande smaken, och hö som innehåller smörblomma är fullt användbart. – Smörblomman hör till de arter som ökar på grund av den höga kvävebelastningen i dagens landskap; rikligt av vanlig smörblomma gör sällan botanisten glad.