åkertistel
Cirsium arvense
Åkertistel växer på fuktig till torr, gärna närings- och kväverik jord. Vid havet uppträder arten på steniga och grusiga stränder samt på driftvallar. Mycket mera påfallande är den dock på kulturpräglad mark, där den ofta anträffas i mängd i åkerkanter och på åkerrenar. Dessutom förekommer den kring gårdar och annan bebyggelse, på betesmarker, i vägslänter, på avfallsplatser samt på all slags avplanad och omrörd mark. Med sitt djupa system av jordstammar och rötter är åkertistel ett av de svåraste ogräsen på åkrarna.
Eftersom åkertisteln är tvåbyggare och har en kraftfull vegetativ spridning kan den bilda stora bestånd med enbart hanliga eller enbart honliga exemplar. Honexemplaren har smalare korgar och deras blommor har en något annorlunda doft än hanexemplaren. Växten sprids även i stor skala med frön. De omfattande schaktnings- och anläggningsarbetena i slutet av 1900-talet har påtagligt ökat bestånden t.ex. längs större vägar och i utkanten av samhällen.
Funnen i 1398 rutor; tidigare uppgifter från 191 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig (åtminstone på havsstränder).
Eftersom åkertisteln är tvåbyggare och har en kraftfull vegetativ spridning kan den bilda stora bestånd med enbart hanliga eller enbart honliga exemplar. Honexemplaren har smalare korgar och deras blommor har en något annorlunda doft än hanexemplaren. Växten sprids även i stor skala med frön. De omfattande schaktnings- och anläggningsarbetena i slutet av 1900-talet har påtagligt ökat bestånden t.ex. längs större vägar och i utkanten av samhällen.
Funnen i 1398 rutor; tidigare uppgifter från 191 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig (åtminstone på havsstränder).
Första fynd
Linné studerade den 3 augusti 1741 (enligt dåtida kalender) bladlöss och bladlusparasiter på åkertistel i Växjö Nöbbele Orraryd (Linné 1745b). Tidigastpublicerades dock arten i Flora svecica (Linné 1745a) genom att det småländska namnet korntistel angavs.
Bygdenamn och bruk
korntistel (Linné 1745a, E. Fries ms 1810a).
Variation
Någon gång ses vitblommiga exemplar. – Åkertisteln är särskilt mångformig då det gäller hårighet, bladform och tornighet. I inlandet kan man finna former med nästan helbräddade, endast svagt taggiga blad och sådana med starkt gråludna bladundersidor. Främst på havsstränder har arten ofta starkt flikiga blad med mängder av kraftiga tornar i kanten. Denna senare typ borde sannolikt upprätthållas som en särskild varietet, men den har tyvärr inte urskilts under inventeringen eller herbariegenomgången.