nattglim
Silene noctiflora
Melandrium noctiflorum
Nattglim växer i Småland framför allt i täppor – blomrabatter, grönsaksland, potatisland – eller någon gång utkommen på utkast, soptippar och jordhögar. Ett par fynd har gjorts i åkrar, i nysådda gräsmattor, på gårdsplaner och på järnvägsbankar. I regel förekommer endast enstaka eller få exemplar.
Storväxt nattglim kan, om den inte har utslagna blommor, vara svår att skilja från vitblära S. latifolia ssp. alba, men de långa, tillspetsade foderflikarna hos nattglim är ett gott kännetecken.
Funnen i 167 rutor; tidigare uppgifter från 79 rutor. Sällsynt eller ganska sällsynt. Fynden är regellöst fördelade i landskapet. – Sentida kulturföljeslagare; som helhet bofast, men ofta tillfällig på enskilda lokaler.
I våra grannlandskap, där arten regelbundet förekommer i åkrar, anses den vara en gammal kulturföljeslagare. Bristen på sammanhållning i artens småländska utbredning tyder på att de enskilda förekomsterna uppkommit genom långspridning med transporter – med rotklumpar kring trädgårdsplantor eller som förorening i prydnadsväxtfrö, grönsaksfrö eller gräsfrö. Tidigare fynd i vallåkrar antyder att arten även kan ha spritts med vallväxtfrö.
Nattglim växer i Småland framför allt i täppor – blomrabatter, grönsaksland, potatisland – eller någon gång utkommen på utkast, soptippar och jordhögar. Ett par fynd har gjorts i åkrar, i nysådda gräsmattor, på gårdsplaner och på järnvägsbankar. I regel förekommer endast enstaka eller få exemplar.
Storväxt nattglim kan, om den inte har utslagna blommor, vara svår att skilja från vitblära S. latifolia ssp. alba, men de långa, tillspetsade foderflikarna hos nattglim är ett gott kännetecken.
Funnen i 167 rutor; tidigare uppgifter från 79 rutor. Sällsynt eller ganska sällsynt. Fynden är regellöst fördelade i landskapet. – Sentida kulturföljeslagare; som helhet bofast, men ofta tillfällig på enskilda lokaler.
I våra grannlandskap, där arten regelbundet förekommer i åkrar, anses den vara en gammal kulturföljeslagare. Bristen på sammanhållning i artens småländska utbredning tyder på att de enskilda förekomsterna uppkommit genom långspridning med transporter – med rotklumpar kring trädgårdsplantor eller som förorening i prydnadsväxtfrö, grönsaksfrö eller gräsfrö. Tidigare fynd i vallåkrar antyder att arten även kan ha spritts med vallväxtfrö.
Första fynd
Först noterad av Elias Fries kring Värnamo Fryele Näsbyholm (E. Fries ms 1811b); först publicerad som ´temligen ymnig´ vid Pauliström i Vetlanda Karlstorp (Goldkuhl & Westerlund 1851).
Bygdenamn och bruk
klintblära (Scheutz ms).
Lokaler
Fynd i åkermiljö. Jönköping Gränna Lundtorp 1150 m NNO till N den norra gården (7E8e 1644), åkerkant, 1986 (EvG); Mellby och Vretaholm i klövervallar (båda O. F. E. Lundequist enligt Hård ms 1924). Jönköping åkerrenar öster om staden (Tolf 1897). Nybro Kråksmåla Branthult (5G5b 0732), potatisåker, 1979 (JC, belägg hos finnaren). Vaggeryd Byarum 300 m SO Hägnen (6E7a 1504), åker, 1987 (LtS JA ErL). Vetlanda Björkö åker, 1912 (O. Wahlström i OHN). Värnamo Torskinge 250 m SSO Perstorp (5D6g 1218), åkerkant, 1990 (JS). Västervik Västervik Grantorpet, på gärden, endast 2 ex, 1820 (Hallberg ms 1820). Växjö Östra Torsås Askeberga, vall, 1958 (J. Johannesson i OHN).
