Scirpus lacustris; kolvass, sjösäv
Säv förekommer i insjöar, åar och dammar från strandkanten ner till två meters djup. Den växer helst på sand- och grusbotten på relativt lugna platser: i sjöar i vikarna, i åar t.ex. i krökarnas innersidor, i avsnörda åfåror och nära utloppen. Arten är näringsgynnad. Stora, vidsträckta bestånd finner man i näringsberikade vatten, t.ex. sjöar som sänkts eller som ligger omgivna av åkrar. I magrare vatten bildar den ofta en gles, yttre bård till vassbältet (Phragmites australis) i blandning med gäddnate Potamogeton natans och näckrosor Nymphaea och Nuphar. – Någon gång kan arten växa i myrgölarnas näringsfattiga vatten. Däremot är den är aldrig med säkerhet sedd i brackvatten i landskapet – där ersätts den av släktingen blåsäv S. tabernaemontani.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Variation
Utbredning
Funnen i 1215 rutor; tidigare uppgifter från 284 rutor. Vanlig eller mycket vanlig men med luckor i nordväst, i sydöstra fattigområdet och längst i sydöst; sällsynt nära kusten. – Ursprunglig.
Lokaler
Osäkra uppgifter.
Följande uppgifter från havsstrandsbiotoper grundas troligen på blåsäv S. tabernaemontani. Kalmar Kalmar Svinö, Tallhagen och Jutnabben (Bergström 1981). Oskarshamn Döderhult Furö (Dahl 1961). Västervik Loftahammar Städsholmen här och där vid stränderna 1918 (Witte 1930).