tallörter
Monotropa
Tallört växer på torr eller frisk, humusrik jord på ett underlag av grus, sand, mo eller grov morän. Den är vanligast i äldre, gles och mossrik barrskog, särskilt hedartad tallskog men även blåbärsgranskog. I bland- och lövskog är växten sällsynt, men den har påträffats både i bokskog och i ek-hasselskog. Ibland finner man den i hagmark, någon gång på granplanterade åkrar. Vanligen förekommer den enstaka.
Växten är en saprofyt, vars enda näring kommer från de ämnen, som tas upp av den mykorrhiza med vilken den sammanlever.
Funnen i 1224 rutor; tidigare uppgifter från 231 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland (dock sällsynt i kustbandet och nära Vättern). I resten av landskapet vanlig. – Ursprunglig.
Växten är en saprofyt, vars enda näring kommer från de ämnen, som tas upp av den mykorrhiza med vilken den sammanlever.
Funnen i 1224 rutor; tidigare uppgifter från 231 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland (dock sällsynt i kustbandet och nära Vättern). I resten av landskapet vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast noterad under sent 1700-tal från Aneby Lommaryd Bäckebo och Gynge, Bredestad Aneby och Tranås Säby Holaveden (Ljungh ms). – Först publicerad av C. I. Heurlin (1812) från Uppvidinge Åseda.
Variation
Normalt är tallörten blekgul, men någon gång är hela växten röd. Det röda varierar ”från skärt till rubin- eller rödbetsrött” (Bohlin & Nordin 2001); nyansen på ”röd tallört” i Småland är inte känd.
Lokaler
Lokaler för röd tallört. Jönköping Gränna Mon (Lundeqvist 1929). Öggestorp Rommelsjö 1918 (K. Johansson i S). Tranås Säby Tranås, mossig tallskog, 1955 (G. Hellgren i Säby, !ThK 2000). Vetlanda Korsberga Sämjan 1933 (Bohlin & Nordin 2001).
